När det goda tar slut.
Allting har en ände, allting har ett slut. Det är ju så ofta sjunget att underbart är kort och det är ju sant.
Friheten är blott ett minne i dessa dagar, jag har återgått till arbetet efter tre underbara veckors semester och livet börjar rutineras upp igen.
Midjemåttet har nog utökats med iallafall ett par centimeter denna ljuva sommar men jag har inte brytt mig. Ibland får man helt enkelt släppa allt och bara låta sig njuta av allt det goda i livet även om man är typen som lätt går upp i vikt. Det värsta är att hullet inte stör mig, inte det minsta. Det gör mig lite för dåligt motiverad att göra mig av med det men jag måste om jag ska slippa köpa nya kläder. Jag tycker om de kläder jag har så jag måste gå ner några kilo så jag kan ha på mig dem utan att hålla andan igen!
Det är på något sätt skönt att vara tillbaka på jobbet trots att jag saknar doften av frihet.
Igår när jag gick till jobbet och bevittnade soluppgången så funderade jag på vilken kontrast det kunde vara mellan en soluppgång och en annan soluppgång.
Exakt en vecka tidigare bevittnade jag soluppgången ståendes på en båt, frysandes med håret fladdrande i vinden ute på öppet hav. Jag tänkte då att jag en vecka senare skulle vara på väg till fabriken och det tycktes för mig så overkligt där jag stod just då.
Trots att det var en del moln då kändes den soluppgången mycket finare än den jag bevittnade på vägen till jobbet.
Kontrasten mellan en verklighet och en annan...
Det är bara elva månader kvar till nästa semester, och då ska jag minsann ha fler veckor!
Friheten är blott ett minne i dessa dagar, jag har återgått till arbetet efter tre underbara veckors semester och livet börjar rutineras upp igen.
Midjemåttet har nog utökats med iallafall ett par centimeter denna ljuva sommar men jag har inte brytt mig. Ibland får man helt enkelt släppa allt och bara låta sig njuta av allt det goda i livet även om man är typen som lätt går upp i vikt. Det värsta är att hullet inte stör mig, inte det minsta. Det gör mig lite för dåligt motiverad att göra mig av med det men jag måste om jag ska slippa köpa nya kläder. Jag tycker om de kläder jag har så jag måste gå ner några kilo så jag kan ha på mig dem utan att hålla andan igen!
Det är på något sätt skönt att vara tillbaka på jobbet trots att jag saknar doften av frihet.
Igår när jag gick till jobbet och bevittnade soluppgången så funderade jag på vilken kontrast det kunde vara mellan en soluppgång och en annan soluppgång.
Exakt en vecka tidigare bevittnade jag soluppgången ståendes på en båt, frysandes med håret fladdrande i vinden ute på öppet hav. Jag tänkte då att jag en vecka senare skulle vara på väg till fabriken och det tycktes för mig så overkligt där jag stod just då.
Trots att det var en del moln då kändes den soluppgången mycket finare än den jag bevittnade på vägen till jobbet.
Kontrasten mellan en verklighet och en annan...
Det är bara elva månader kvar till nästa semester, och då ska jag minsann ha fler veckor!
