I live for the weekends

Åh måndagen är nästan slut! Det betyder att det bara är en tisdag, en onsdag och en torsdag kvar innan det är fredag igen och hur bra är inte det?!

Jag hade en ruggigt fin helg, som började med en fruktansvärt bra fredag! Lite mysig rundvandring på a6 och ikea under dagen och sedan for jag till Hanna där vi piffade till oss lite och fixade till presenten till Helena som firade examen!
Vi klippte ut ett eget kort från en baginbox som på sätt och vis hörde ihop med gåvan och fixade till kartongbiten med en tändare, lite tusch&papper och fniss!
Det blev riktigt bra, Hurra för Helena!
Därefter blev det såklart finkväll med mycket firande och skålande hemma hos Helena och Micke och lite utgång på stan efter det. Måhända Januaris bästa kväll?!

Resterande del av helgen var planerat att jag skulle plugga lite inför tentan som jag har på onsdag, men inget plugg blev av och hela dagen har jag tänkt att jag borde plugga när jag kommer hem från jobbet.
Men inte har jag pluggat något ännu inte. Det känns som att jag har rätt bra koll ändå, ska bara gå igenom alla formler en gång till nu under kvällen så jag inte räknar fel på onsdag.



Kvällens pluggmusik är nya albumet från mind.in.a.box! Jag älskar det, vill påstå att det är deras bästa hittills!

Vacation

Åh den är en hemsk känsla den där, och den drabbar mig alltför ofta. Även om det inte är särskilt ofta så är det ändå alltför ofta, för jag vill aldrig drabbas av den.
Den kryper sig allt närmare och lägger sig som en sten i bröstet, bygger bo och utvidgar sig allt eftersom tiden går och det stora ögonblicket blir allt större vid horisonten.
Varje gång man måste ta farväl av någon man vet att man aldrig kommer sluta älska, eller sista dagarna på en semester, eller sista sidan i den bästa bok man läst.
Oavsett hur stort eller litet är det alltid lika jobbigt varje gång den där känslan infinner sig.
Jag tänker förstås på den förbaskade separationsångesten.

I helgen ska jag lämna ifrån mig min dator i en vecka. Det är verkligen på tiden ty den har aldrig fungerat som den ska och jag har haft den i tre år nu.
Trots att den inte har varit fullt frisk så har den ändå fungerat tillräckligt bra för att få min kärlek och jag har verkligen uppskattat våra lyckliga stunder tillsammans.
De stunder har vägt över de stunder då den valt att krascha när man är mitt inne i ett skrivet kapitel och varje skrivet ord går förlorat. Eller de gånger den hänger sig just som jag håller på att klara en evighetsstrid i HOMM3.
Ja, den har betett sig mycket lustigt i sina dagar men det är nog för att den är i stort behov av vård av någon som vet hur man vårdar den.
Efter en vecka på "datorspa" aka min brors kontor kommer den nog fungera bättre än aldrig förr så det är förhoppningsvis värt det!

Pheew! Vilken tur ändå att jag har ett liv utanför datorvärlden!



Bara så ni vet..

Om någon någonsin funderar på att ge mig något alldeles extra kan jag tipsa om att jag skulle bli alldeles till mig av att få en sån här!
Den är ju fantastisk! Vill ha, vill ha, vill ha!

Kärleken till en apelsinkrokant.

Känns som att min feber aldrig vill ge sig!
Har ändå varit i skolan idag, men allt vi lärde oss under eftermiddagen kändes som en enda blurrig röra.
Jag kunde nästan känna hur febern steg grad för grad!
Känns lite snurrigt att ha tenta nästa vecka men jag hoppas det går bra ändå.

Igår provade jag för första gången mitt senaste bodybutter från I Love.. och det var helt fantastiskt. Inte är jag särskilt förvånad över det, jag älskar deras produkter.
Mitt senaste har dock en särskild doft av karamell, choklad och apelsin något som har gjort att jag det senaste dygnet gått och tänkt på choklad, choklad och återigen choklad.
Det doftar precis som favoritchokladen Apelsinkrokant, min stora kärlek från marabou!


Åh. Kanske, kanske skulle man stilla sitt begär och gå och köpa sig en?




Snorungesaga

Så jag vaknade upp till en sprillans ny dag, eller ja, det var ju faktiskt natt men ett nytt dygn...
Känn inte efter var det första jag tänkte när jag drog mig upp ur sängen och hasade mig ut i köket och mitt älskade kaffe.
Jag svor lite åt mina stickade sockar för att dem åkt ner på halva foten så att yttersta delen av sockan fladdrade fritt. Jag tänkte att det såg ut som Långbens fötter, satte mig sedan på golvet och vilade huvudet mot frysen.
Den var sval och skön mot mitt dunkade huvud och med ens fann jag hur dåligt jag verkligen mådde.
Jag minns hur jag tänkte att jag var tvungen att resa mig upp och borsta tänderna, annars skulle jag aldrig komma iväg till jobbet så jag reste mig upp men istället för att borsta tänderna sträckte jag mig efter iprenen som skrek efter mig på översta hyllan och satte i mig två stycken på en gång.
Kallsvettig, orkeslös, snorig. Feber?
Nej, jag kan lika gärna sätta mig på köksgolvet igen, tänkte jag och vilade återigen huvudet mot frysen.
Jag borde inte jobba idag.
Det kändes nästan som att jag somnade om där på köksgolvet men på något sätt lyckades jag snora min väg in till sängen igen.



Jag är en riktig snorunge. Inte tycks jag bli det minsta bättre heller trots att jag gav mig fan på igår att jag skulle vara kärnfrisk idag! Antar att man inte alltid kan få som man vill?


I blow my nose at you.

Men nej, usch! Jag orkar inte bli så fruktansvärt förkyld igen.
Ju mer helgen har rullat på desto sämre har jag blivit, men jag hoppas att det inte blir värre nu, för jag orkar inte med det! Jag har på allvar snytit mig så mycket denna helgen att näsan känns öm och snoret bara fortsätter rinna ändå. Hur mycket får det plats i näsan egentligen?

Imorgon tänker jag vakna upp och vara kärnfrisk! Jag ska må sådär äckligt bra att det nästan blir för mycket av det.
För jag har hört att man kan om man vill och jag vill så jag kan!

Känn på den snytingen, dumma förkylningjävel!

Högtalarna gick från klumpiga och fula till riktigt fina!

För ungefär ett år sen fick jag ett par 80talshögtalare av min storebror, jag gillade dem verkligen på grund av ljudet men ogillade verkligen att de var så klumpiga och fula och svåra att möblera med på ett fint sätt.
En förändring behövde göras och en förändring gjordes. Här till vänster är en bild på en av dem hur de såg ut innan! Jag försökte hitta en bra förebild men den var den enda jag hade på någon av dem. Den andra högtalaren hade förövrigt lite trasigt tyg så det såg verkligen illa ut!


Jag målade dem vita, slet av det svarta tyget och klädde med ett par spetssjalar ifrån H&M istället. Tyget ska egentligen spännas runt spännramen men jag tyckte att ramen hade en härlig sliten look efter alla sina år så jag fäste tyget med häftpistol bakpå ramen istället så den är framför.
Ger ett riktigt härligt shabby chict utseende!
De är utan tvekan dem tjejigaste högtalare jag sett, jag gillar dem verkligen! Jag struntar helt i stereoeffekten och låter dem stå ihop för det är så mycket finare!

Nästa projekt blir att bygga ny tvbänk för den jag har är inte bara ful, den är dessutom i trasigaste laget efter att en vägghylla föll ner på den. Det tycks vara svårt att få tag på tvbänkar byggda för tjocktv nuförtiden så jag tänker prova att bygga en själv. Vi får väl se hur det går!

In the name of art och lite nästäppa på det.

Igår spenderade jag dagen hos Brandon och Nanne. Som jag älskar att hälsa på dem! Deras hus är så mysigt och trots att det är "slottskallt" som vi så fint kallade det så fylls man alltid av värme när man är där.

Vi satt och pratade bort några timmar och sedan modellade jag ett par timmar, återigen en ny tavla på gång och det är fortfarande lika fascinerande att få vara med i processen!
Folk frågar mig ofta om jag inte tycker det är obehagligt eller olustigt men jag reflekterar verkligen inte över att jag visar så mycket av mig, det är för arbetets skull, för tavlorna, för konsten.
Jag tänker inte på det eftersom det inte är det som det handlar om.


Jag delar med mig av några bildexempel för hur det kan gå till när jag modellar, hur det ser ut. Om någon som läser detta är sugen på att prova på så kan ni mejla till Brandon Kralik på facebook! Han är ofta öppen för att möta nya modeller, både kvinnor och män! Det är verkligen roligt, bland det bästa jag har vågat ge mig in på! Första gången kändes det ju verkligen jättekonstigt, men som sagt så har det gått några år och nu reflekterar jag inte över det längre, det är bara roligt. Dessutom är det något av en egoboost!


För övrigt har helgen bjudit på en förkylning som kommit smygande under senaste dygnet.
Försökt bota det med Onepiece, te med massa hååning i och levande ljus men inte blir jag bättre av det.
Provar att bota det med sömn istället!


Each one has to find his peace from within.
And peace to be real must be unaffected by outside circumstances. -Mohandas Gandhi

nothing compares to you

Min kompis Per har några gånger länkat mig till en videobloggerska från USA som gör vlogklipp på youtube med en nypa humor.
Det roligaste med henne är att hon ofta återspeglar verkligheten och det är då det blir roligt, ibland överdriver hon och de gångerna är det inte lika kul, men ofta är det så man drar på läpparna iallafall!
Inte för att jag sett alla klipp, men ja...
I vilket fall som helst så kunde jag inte låta bli att trycka på playknappen när han lagt ut en av hennes videor på sin facebook för jag hade mina aningar att det hon hade att säga om saken skulle vara bra!


Lite väl generaliserande dock vet jag vad hon snackar om. Vissa tjejer ( och säkert vissa killar också för den delen) borde nog se den här och ta åt sig av vad hon säger, att man ska vara sig själv och lära sig gilla både det goda och dåliga hos sig själv (eventuellt jobba med sina brister om man mår dåligt av dem) istället för att jämföra sig med andra och avundas och bygga upp hat mot någon utan någon annan anledning än att personen har nåt man själv inte har. Det är ju det värsta, när vissa klankar ner på någon (på grund av avund?) för att sedan apa efter och göra likadant. Varför inte bara våga beundra och inspireras om man nu är så avundsjuk? Varför inte bara glädjas med varann när det går bra istället för att försöka trycka ner varann?
DEN ENDA MAN TÄVLAR MED ÄR SIG SJÄLV!


I would like to shoes you!



Medan jag dricker mitt morgonkaffe fördriver jag tiden med att spana in skor på Nelly.se, något som i själva verket är ren självtortyr eftersom jag inte har råd att köpa något. Men åh. Jag är så nyförälskad i dessa skor! Jag vill ha! Måste ha! Ge mig!

Men det är aliens säger jag ju!

Läste både på Aftonbladet och Expressen om lustiga företeelser på vår jord, fågeldöden har skett i år igen och ett helt stim med sill har fått för sig att stranda i Norge.

För ett år sen skrev jag en förklaring till fågeldöden (klicka gärna på länken och läs sanningen!) eftersom forskarna försöker tuta i alla att det är fyrverkeriernas fel. Bullshit säger jag.
Det är fortfarande aliens som far runt med sina avocadofarkoster! Lite kanske det är fyrverkeriernas fel ändå för jag börjar ana att dessa aliens tar fina fyrverkerier som ett välkomnande.
Men hur förklarar man då att ett gäng fiskar strandat i Norge?
Aliens!
De undersöker förmodligen vårat vatten, kollar phvärden och sådana grejer så de får koll på huruvida de faktiskt skulle kunna leva här om de tog över våran jord och det var då de skövlade upp de stackars fiskarna! Väl i vatten gjorde de förstås en tunnel också för att kolla läget på jordkärnan och därmed förklaras det katastrofala jordraset som ungefär samtidigt ägde rum i Norge.
Varför är det ingen annan som ser kopplingen och fattar att det är aliens!? Det är ju uppenbart! Det förklarar allt!
Som alla dessa stormar och orkaner som viner runt hela tiden! De kommer ju av draget av moderskeppet!

Det skulle även kunna förklara hur det kommer sig att jag för en timme sen hade en dajm och nu är den borta! Puts väck, bara pappret kvar! Självklart var den en lömsk alien som smög in och åt upp den för mig!

Tack 2011!

Det är fruktansvärt vad man hinner bli bortskämd under mellandagarna, för imorse när jag skulle stiga upp vid fyra igen så ville jag verkligen inte alls.
Jag ville sova mååånga timmar till!
Men det är bara att bita ihop, är ju faktiskt bara ett halvår kvar till semestern!

Men det var lite segt såhär en tisdag efter nyårsafton, jag hade gärna haft ett par dar till på mig att piggna till efteråt! Aftonen var iallafall storslagen, ett riktigt bra slut på ett riktigt bra år!
Ska ärligt erkänna att förra vintern var riktigt jobbig, mina bröstsmärtor tröttade ut mig och gjorde mig rätt så deprimerad, jag var alltid trött för att jag aldrig kunde sova riktigt och jag ville nästan bara få vara hemma och vila för då gjorde det inte lika ont.
Idag är jag nästintill frisk, jag får fortfarande ont vid för mycket ansträngning men jag tar lite åt gången och repar mig!
Förra vintern minns jag att jag inte kunde skratta utan att det kändes som knivhugg i bröstet, jag är så glad över att det gått över och att det inte är så nu, med tanke på allt roligt jag haft sen det blev bättre!

2011 kickade 2010s ass och jag bara vet att 2012 kommer bli bättre!










RSS 2.0