Fröken Boris

Ibland kan hela ens värld vändas upp och ner.
I föregående inlägg skulle jag utse ett favoritminne, något som fick mig att tänka tillbaka på tidigare år och händelser som vänt upp och ner på allt i min tillvaro. Ibland vänt på det hela mer, ibland mindre.

Huruvida sakerna som har skett har varit bra eller dåliga försöker jag låta bli att älta över för på något sätt har det ju ändå skapat mig till den människa jag är idag.
Visste det finns väl någon som man kan älta över och som får en att önska att man hade gjort saker annorlunda men jag tjänar inget på det så nej, nu tänker jag inte tänka mer på det.

Men det finns också småsaker i vardagen som får min lilla Borisbubbla att vända sig tvärt uppochner.

Som för ett par veckor sen på en fest, Rikard Wolff råkade bli vald i spotify och med honom också hans "Solkräm".
Jag älskar den eftersom jag tycker det är så kloka ord men helt plötsligt bytte Henke låt, dock var det densamma, fast på engelska och med Baz Luhrmann istället.
Med andra ord så var Rikard Wolffs "Solkräm" bara en översättning från Baz Luhrmann och inte alls hans egna ord.
Naiva Fröken Boris fick sin lilla bubbla uppochnervänd.

Men det finns en annan sak som rör till det ännu mer i min lilla bubbla och det är information jag fick från Christer i p3 för några dagar sedan under deras programpunkt "onödigt men intressant".
Någon hörde av sig till programmet och berättade att det inte finns några grå katter. Att det bara ser ut som att katterna är grå eftersom deras päls är svartvitrandig.
Fröken Boris värld faller samman.
För här intill mig har jag just i detta nu han som jag alltid sett på som min lilla grå. Lilla Fredman som är det gråaste jag vet.
Men så är han inte ens grå!

Min värld är upp och ner.
Fredman kommer ändå vara det gråaste i mitt hjärta och det spelar ingen roll att alla andra säger att han är svartvit för att för mig är han, och kommer alltid att vara, det gråaste av allt.

Det där med favoritminne är jättesvårt.
Antingen en av mina resor eller en av festivalerna?
Metaltown 2010 och Peace and Love 2008 kanske.
Eller så kanske Romresan 2010 eller Budapestresan med Sophia 2009?
Eller någon av alla fantastiska händelser där emellan?

Det är svårt att välja så istället för att säga att jag har ett enda favoritminne kommer här lite gott och blandat av bilder från några av dessa tillfällen.

Och några av de låtar som jag har finast, bäst och roligast minnen till:

Jag klarade av att hålla mig något sånär lugn i helgen.
Igår var det upp tidigt för att piffa till sig och sedan slå följe med William ner till Thimons för mysig födelsedagsfrukost för Adam!
Det var jättemysigt och efteråt gick vi lite på stan innan vi skiljdes åt allihop.
Eftersom Adam jobbade eftermiddag och kväll igår blev det inte att vi firade honom med mer än en lyxfrukost och hans fruga tog sig istället hem till mig för lite myskväll. Vi lagade god lyxmat & spelade sällskapsspel och skrattade och fnittrade oss till förbannelsens rand!

Idag är jag jättetrött. Egentligen skulle jag ha dragit på mig mina snickarbyxor och åkt till storebror i Falköping för att hjälpa honom fixa till lite på hans hus men han har blivit magsjuk, stackarn.
Han skrev att jag gärna fick komma ändå om jag ville men jag är på tok för rädd för att bli magsjuk just nu, kroppen har fullt upp att slåss mot sjukdomen jag redan har.

Fast med allt gott man stoppat i sig på sistone kanske en magsjuka hade varit nödvändig?
Hmm... Nä.
Istället för snickarbyxor bärs det idag mysbyxor och istället för snickeri blir det film-maraton.
Ljuva söndag.

 

Nu du fru munter (?) ska du få höra.

Anledningen till att jag kallar Annika för öltältsmorsa grundar sig i ett internt skämt som härstammar från flera år bakåt när jag var 17 år.

Annika och jag var på en utomhuskonsert i Jönköping och ville såklart in i öltältet.

Annika gick före mig in och när jag skulle gå in blev jag stoppad av vakten som ville ha legitimation. Självklart påstod jag att jag inte hade någon.

Vakten frågade då med en pekning mot Annika "Okej, är det där din mamma eller? Isåfall kan du väl gå med in."

Jag hade aldrig kommit på tanken att påstå att hon var det men sade självklart direkt att hon var det och studsade glatt in.

Annika i sin tur blev skitarg på vakten som just kallat henne för bra mycket äldre än vad hon är eftersom hon bara är tio år äldre än jag. Det vill säga, hon var 27 då och 34 nu.

Men det blev att jag kallade henna öltältsmamma efter det och det sitter kvar, framförallt när vi partajar ihop!

 

Hon är en av mina absolut bästa vänner och mamma till min älskade gudson och hans fina systrar som jag väldigt ofta var barnvakt åt när jag bodde i Vrigstad.

 

 

Äntligen ljuva helg.
Äntligen ljuva fredagsmys.
Trots att jag har väldigt ont fortfarande så kliar det lite i fingrarna ty jag är inte alls tillräckligt rofull för att ta det lugnt i soffan. Kanske hade varit lättare om jag inte var ensam i soffan men jag borde inte klaga, det är nog min enda ensamma stund på hela helgen...

Dock måste jag ta det väldigt lugnt denna helgen så jag orkar med nästa då jag ska ut i Jönköping med underbara, fina "öltältsmorsan" Annika! Vi ska fira vissa delar av livet och jag behöver inte hoppas att det kommer bli kul, jag vet att det kommer bli kul!
Eftersom hon jobbar på scandic har hon fixat superbilligt hotellrum så vi behöver inte tänka på att ta oss hem eller någonting.
Så bra.
Om utgången blir på Karlssons där Annika går ut billigt eller om det blir på Pipes of Scotland som jag alltid vill till vet jag inte än, det märker jag först på lördag. Jag vill väl egentligen till Zaragon och se Jorn men Annika är inte lika stor beundrare som jag så jag får nog stå över det. Då skulle ändå bara uppmärksamheten dras ifrån vårat firande.

Det kommer i vilket fall som helst bli en tämligen vild utgång nästa helg, så det kan vara bra att jag tar det lugnt denna helgen så det lugnar ner sig i mitt smärtans bröst.

Idag hörde jag en helt fantastisk låt på p3.
Nya singeln med Lillasyster - Så jävla bra.

Jag kände att jag var tvungen att höra den igen och började söka efter den men får bara tag i korta klipp för singeln släpps inte förrän 25e.
Så jag väntar otåligt på morgondagen och nöjer mig med det lilla klipp jag får tag på.

Det är lite illa när ens mamma ringer och frågar hur det är med en egentligen, inte för att hon läst i bloggen att jag har ont, utan för att hon tyckt att jag har varit så inaktiv på facebook.
Men det är väl kanske lite för att mina senaste blogginlägg inte länkats till facebook och mammi verkar tro att man måste gå igenom facebook för att läsa bloggen.

Inte bara är det ett wake-upcall i den bemärkelsen att hon faktiskt ringde och väckte mig utan det är även ett wake-upcall för hur aktiv man egentligen är på facebook.
Jag har många vänner som är mycket mer aktiva än jag, vissa så aktiva att de skriver varje gång de är på ett nytt ställe, varje gång de tar en kaffe eller liknande.
En kompis "checkar in" när han går och skiter.

Jag tycker att det har gått för långt, alla vet alltid vart man är och även om jag inte blottar mig så mycket i mina inlägg så vet ju folk för det mesta vad jag gör och hur jag mår utan att behöva höra av sig och fråga och därmed visa att de bryr sig.
Trots att jag tycker att det har gått för långt kan jag inte själv låta bli att checka in ibland, eller skriva en helt meningslös statusrad med information som jag tror att de flesta inte bryr sig ett dugg om.
För på något sätt så är det ju faktiskt kul.

Däremot skiljer jag mig där lite ifrån en del andra människor. Jag tar inte för givet att alla vet det jag skriver i bloggen eller på facebook för jag tar inte för givet att de ser det.
Dock kan andra, när jag häpnas över någon information om någon, säga: "Ja men det skrev/länkade jag ju på facebook häromdagen."

Jag kommer ihåg när jag var liten, då man sprang hem till kompisar bara man ville fråga dem något.
Nuförtiden behövs inte det för det är så mycket bekvämare med facebook.
Folk får utlopp för sitt behov av att vara sociala utan att behöva träffa en enda människa, det räcker med att skriva en statusrad på facebook och bli glad över bekräftelsen att folk gillar statusen.
Hur slutar det i framtiden? Att alla människor sitter i sina soffor och enbart har kontakt genom datorn?

Och hur blir det för oss andra som har ett utomfacebookskapligt behov av sociala sammanhang?
För oss som har ett behov av att möta människor i verkliga livet, eller har ett behov av att höra det där smsljudet från telefonen och helt enkelt har ett behov av att känna att det faktiskt finns någon där på riktigt och inte bara genom facebook?
Borde vi gå ur facebook?
Eller kan man leva i sådan balans att man kan ha både och?

Mindre bra start på dagen:
Knivhugg i bröstkorgen vid varje rörelse.
Jag har blivit våldsamt mycket sämre de senaste dagarna och idag struntar jag i hur yr, förvirrad eller fnittrig jag blir, det blir att ta till de starka värktabletterna idag.
Ska bli spännande att se hur det går på jobbet sen.

Tänker ge mig på ett försök att bota smärtan med en jättevarm dusch för hör och häpna, jag har fått varmvatten igen! Jag älskar när man inte har haft något som man velat ha på länge för det är helt fantastiskt hur mycket man kan uppskatta det när man väl får det!

I förrgår fick jag för övrigt en kallelse till smärtkliniken igen och jag ska vara där om en månad. Jag var rädd att jag skulle behöva vänta tre månader till, så att vänta en månad känns fantastiskt kort.
Ida har redan lovat att vara med och hålla handen nästa gång med. Inte trodde jag att jag skulle vara så rädd för sprutor, men efter dem förra vet jag att jag aldrig skulle klara av dem ensam.
Hoppas bara det hjälper bättre nästa gång.

Vaknade för en timme sedan av vibrationerna från min iPhone och noterade till min förvåning att det var gammal vän som ringde.
Verkligen gammal vän, han fyller 30 om ett par veckor!

Det är väldigt konstigt det där med dessa närmsta vänner man hade i övre tonåren för vi blev spridda för vinden och har glömt att höras av, Micke hör av sig oftare än de andra och oftare än jag hör av mig till honom, något jag verkligen uppskattar.
Ändå hör han av sig tillräckligt sällan för att man ska haja till när man ser hans namn blinka på telefonen.
Första tanken var att "nu har det hänt något med någon." 1 sekunds ångest innan man når hans röst på andra linjen och hör att den är hur munter som helst och att han ville kolla läget och säga att han hoppas att jag kommer på hans 30årsfest.
För det börjar ju bli på tiden att ses nu!

Efter några "vad gör du nu för tiden, varför hör du aldrig av dig" så fick jag säga hej till min namne, hans dotter Heidi och lyssna på när hon sjöng för sin docka.
Därefter pratade vi muntert om livets under och lyckan i friska barn och lade på.

Bra start på onsdag. Gammal vän muntrar alltid upp!

Igår slogs det till på stort med Zabinas mjölkdrinkar, stänkare hos grannen och en flaska skumpa. Därefter billig/gratis öl på darten.
Man skulle kunna tro att det skulle leda till monsterbakfylla, speciellt med tanke på att jag inte somnade förrän runt fem imorse men jag vaknade runt tolv, utan ens en liten släng av bakfylla!
Så jag har haft en riktigt bra dag, har sorterat i min garderob och försökt få ordning på allting och därmed delat upp allting i kategorier. Det är helt fantastiskt system för nu vet jag precis vart jag har allting!

Efter att ha lekt med mina garderober och byrålådor fram till klockan fyra började magen kurra och jag insåg att jag glömt det där med frukost så jag slog till på stort med att laga ugnsstekt falukorv och potatismos och har därmed fått matlådor inför arbetsveckan!

Nöjd över att jag inte har ett enda göromål kvar tar jag nu en paus med en kopp kaffe och samlar kraft för att ta mig bort till Kristinedalsgatan för lite tanthäng med rödtott.
Dock är det inte en särskild smärtfri dag, bakfyllan må hålla sig borta men bröstkorgen ger istället igen tusenfallt.
Jag borde ha varit lugn den här helgen, men ack det är så svårt när man är full av energi!

Men nästa helg ska jag ta det lugnt! Det måste jag.

Jag har alltid varit en drömmare ändå får jag svårt att definiera just nu vad det är jag drömmer om.

Brandon brukar säga till mig att man ska våga drömma stort och våga tro på sig själv och ja, det där med att drömma stort säger han att jag tycks vara bra på.

Jag har alltid drömt om den stora kärleken, men vem har inte det?
I övrigt drömmer jag ibland om att bli författare, regissör eller som jag drömde när jag var liten - skådespelerska.
Helt enkelt om att kunna leva på ett sätt där jag får utlopp för min kreativitet.
Jag drömmer om att resa runt. Få se och uppleva världen, städerna, naturen, människorna och kulturen.

Men mest av allt drömmer jag om att kunna fira min stora pensionsdag tillsammans med min gubbe och mina barn och medan jag sitter där kunna se tillbaka på mitt liv fram till dess och känna att jag är nöjd och lycklig.
För är inte det också något som alla drömmer om? Att bli lycklig?

Här är för tillfället innehållet i min handväska. Oerhört spännande innehåll. Dock brukar inte Back-on-trackbroschyren ligga i väskan utan den låg där eftersom jag fick den av massageterapeuten i onsdags.

Dessutom brukar det ligga lite kvitton och drälla men det var inte länge sedan jag tömde väskan på sånt.
Men i övrigt är innehållet som det brukar vara. Painkillers, spegeldosa, plånbok, pass och lite annat.
Under kvällen kommer förmodligen en vinflaska tryckas ner tillsammans med ett läppstift och sånt där, men det är ikväll det!

Ack den stora nackdelen med att jobba hela veckorna och samtidigt att bo i lägenhet är att man måste välja en av helgens dagar till att placera sin tvättid på.
Denna veckan valde jag att ha tvättid på lördageftermiddagen och det svider lite när solen skiner och fröken Boris är på lekhumör att man måste ta tag i allt det där tvättandet.
Men jag sväljer det och kombinerar det med att städa och pyssla i lägenheten med musik på hög volym (allting blir så mycket roligare när man kan studsa runt till bra musik samtidigt) och jag hoppas på att få utlopp för mitt lekhumör till kvällen istället.

Jag har mottagit en del klagomål över att jag uppdaterar bloggen för dåligt.
Mitt försvar till det hela är:
1: Jag har haft en fruktansvärt hektisk vecka och helt enkelt inte haft en tanke på bloggen.
2: Jag har varit för trött för att känna inspiration.
3: Jag har faktiskt ett liv utöver bloggen och eftersom jag inte är en sån där flicka som känner ett exhibtionistiskt behov av att visa upp min outfit eller frukost eller skriva att jag återigen gör samma sak igen så blir det att jag inte bryr mig.

Dessutom har jag blivit påmind om den där listan som jag fick för mig att utgå ifrån. Den hade jag totalt glömt bort!
(Jag är för dålig på att vara en sån där bloggerska)
Men jag ska försöka avverka den så snabbt som möjligt (oj den tanken har jag aldrig tänkt förut) och jag lovar att iallafall gå igenom två punkter under dagen.

För övrigt överväger jag att skriva en saga om "Gubben Spethz och kattpesten", eller varför inte "Gubben Spethz och den vita såsen"? Eller "Gubben Spethz och typh lixom assåhh grannflikkan".

Okej sista kolumnen är internt skämt med arbetskamrater.
Men det skulle vara kul att skriva dem där sagorna och känner jag mig själv rätt så kommer jag att knappra ner iallafall ett alternativ. Just for the fun.

Nä nu kallar moppen på mig, den gillar musiken och vill att vi ska ta en svängom över lägenheten!
Just nu i spotifyplaylist:

Ironiskt att låten heter "Enjoy the silence" för det är nog det sista mina grannar får göra just nu...

Det är äntligen torsdagskväll igen och jag firar det med en liten torsdagsöl - igen!

Lite bra musik och lite facebookchat innan man somnar grundar för en bra början på helgen och det där med lite musik fick mig att komma och tänka på den där skiten som spelas på radio nuförtiden.
Allvarligt talat - Veronica Maggios senaste? "Jag kommer" heter den och jag kan inte för allt i världen förstå vem det är som ansett den vara så bra att den får spelas i radio.
I taxin, i trappen, i hissen, i hallen -  ja den är lika dålig överallt.


Men det finns en låt som är ännu värre och jag kan inte heller förstå vem det är som vill plåga svenska folket med att spela den i radio.

Ba, ba, ba?
Grattis grabbar, ni har nog lyckats göra den sämsta låten genom tiderna!

Igår tror jag att jag hörde något som skulle vara Lena Philipssons senaste och nej, den var inte särskilt bra den heller, något som får mig osökt att komma och tänka på melodifestivalen.
Jag har inte kollat på den i år och inte heller läst något om den men vad jag har förstått av folk som läst eller kollat så var det fruktansvärt jättedåligt och jag tror att jag såg någon rubrik någonstans där det stod att svenska folket rasar mot svt, eftersom det var så dåligt.
Det enda jag tänker då är: Jaha? Dags att inse hur fruktansvärt dåligt det faktiskt är nu?

All musik som spelas i radion är inte avskyvärd men ibland hör man låtar som får en att undra vad det är för kritirier som behövs för att få sin låt spelad i radio eftersom vilken skit som helst kan nå fram.

Men det ska också tilläggas att Veronica Maggio inte är enbart dålig.
Det finns en låt med henne som jag verkligen gillar, av den enkla anledning att den är så oerhört träffande, det är som om jag skrivit den själv.


Det känns som att den handlar om mig.

Idag har det varit en typisk måndag på jobbet.
Det krånglade redan från början och fortsatte i samma anda med olika saker.
Det var lite så att man till slut bara väntade på att allt bara skulle braka samman!
Men framåt tio-tiden ikväll var jag så uppgiven att jag bara började skratta när det dök upp nya grejer och fnissandes och svärandes stängde jag av allt, kröp in i maskinen, fixade bort det som gav mig alla bekymmer o startade upp igen.
En sån där typisk måndag.
Inte blir det lättare av att jag har haft ont hela eftermiddagen och kvällen, det blir så svårt att fokusera då!

Början på dagen var mycket bättre, Adam kom och lämnade lilla Theodor som ville spendera tid med sin favorittant Boris som Ida så fint kallar det och ja, jag har ju verkligen inget emot lite bebismys sådär på morgonkvisten!

Ida kom sedan förbi och vi hade brunch med pizza och senaste Desperate Housewives-avsnittet.
Bättre start på en måndag än så kan man nog inte få!


Eftersom jag gick och småsjöng på Lokes Vargaflicka för Theodor har den suttit fastgnagd i hjärnan hela kvällen så jag har nynnat på den hela kvällen.
Fin!

Nackdelen med att gå på ett ständigt kvällsskift är att man vänder totalt på dygnet.
Om det nu ens är en nackdel.
Jag fick för mig att jag skulle sova, sängen lockade något otroligt där den stod nybäddad med rena väldoftande lakan men efter att jag krupit ner så insåg jag att jag egentligen inte är trött. Inte det minsta.
För fyra timmar sedan hade jag kunnat slockna på en gång men nu skulle jag lika gärna kunna dra till gymet. Ja, om den där sjukdomen i revbenen hade kunnat ge med sig någon gång vill säga.

Så jag steg upp igen och knäppte återigen på datorn för lite meningslöst surfande och chattande på facebook.
Jag vet att det kommer sluta med att jag är uppe minst två timmar till och att jag kommer vara en zombie när väckarklockan ringer imorgon.

Damp. Jag har damp.

För övrigt så är jag nog lite speciell när jag är full. (No shit! tänker säkert någon nu)
Jag har noterat förr att jag, när jag kommer hem efter en utekväll, går direkt från ytterdörren till sängen men klär av mig på vägen något som brukar resultera i att kläderna ligger i en linje mellan hallen och sovrummet när jag stiger upp morgonen efter.
Likaså hittade jag igår morse, mina kläder liggandes i hög efter hög i en linje mellan ytterdörren och sovrummet. Dock hittade jag inte jeansen jag hade på mig. Väldigt förbryllande.
Nu ikväll hittade jag jeansen som jag hade i fredags ovanpå mina garderober.
Jag vet inte alls hur jag lyckades med att kasta upp dem där för jag minns inte riktigt, jag brukar inte minnas de sista minutrarna innan jag somnar på fyllan.
Men jag blev glad över att hitta dem iallafall!

Bakfull och seg slängde jag mig på tåget och tuffade hem till Vrigstad för lördagsmys med mammi.
Jag hade ärligt talat hoppats på mammas mat så här på bakfyllan men det slutade med att jag lagade middag till mammi istället!
Därefter har vi suttit och spelat frågespel hela kvällen och bara haft en mysig och väldigt rolig kväll!
Imorgon, eller rättare sagt just nu, eftersom klockan är efter midnatt så är det mammis födelsedag och det ska firas med pompa och ståt!
Då får jag smaka mammas mat och slåss med mina bröder!
Det kommer bli kul med lite familjehäng men nu ska jag nog ta mig in i mitt gamla flickrum och sova!

Vilken bra helg det här blev.

Igår var det äntligen fredagskvällen man längtat till hela veckan! Ida och Zabina kom över och skålade i vin och därefter stapplade vi i våra klackar ner till Backyard där Hellspray spelade igår!

 

Hellspray var jättebra, över förväntan tillochmed! Träffade en del roligt folk och efteråt blev det liten efterfest med bandet innan man drogs iväg.

Det var jättekul att snacka lite med bandet iallafall, träffade sångaren i somras och antog att han inte mindes eller alls hade en aning om vem jag var nu, men det visade sig att han visste en del, för tydligen läser han min blogg.

Det trodde jag aldrig! Roligt var det iallafall, men jag är inte säker på allt som sades eller hände på slutet för någonstans mellan förfesten och efterfesten hann jag bli rätt full. Hur det nu gick till...

Idag förbannar jag mig lite över att jag inte tog fler bilder. När man har kul glömmer man helt enkelt bort att ta kort.

 

Jag hade så rätt igår.
En förmiddag med Ida muntrade upp mig rejält!
Vi hämtade dessutom lunch på Coco Thai innan jag började jobba!
Vardagslyx!

Idag är jag inte bitter, bara väldigt trött.
Det kommer gå åt mycket kaffe innan denna torsdagen är slut.

Ni vet sådana där dagar då hela ens inre väsen skriker "Neeeeeej stig inte upp ur sängen!! Ligg kvar och dra täcket över huvudet!"?
Idag var en sån dag och jag tänker just nu att jag någon gång måste börja lyssna på det där.

Det faktum att den billiga dammsugaren mest bara förflyttar skit istället för att dammsuga upp det eller det faktum att det som vanligt inte gick att få upp någon värme i duschvattnet eller bara det att Movitz lagt en tämligen ful hårboll på mitt badrumsgolv när jag kom upp är saker som bara mer och mer övertygar mig om att jag borde gå och lägga mig igen.

Ja, jag är bitter idag.
Men snart kommer Ida med lyxfrukost från Elsies och hon är rätt duktig på att muntra upp mig. Så jag häver i mig mitt för tillfället bränna-sig-på-tungan-varma kaffe och väntar otåligt på att sluta vara bitter.

Precis som "Anonym" säger, det är ju Pipes som gäller! Men vad ska jag behöva göra för att få mina vänner att förstå det? Jag och Sophia var faktiskt inne på Pipes en sväng i fredags innan vi drog efter de andra till Olearys. Det är ju den bästa puben i Jönköping.

Så den som är pepp på Pipes nästa gång, häng på!

Hipp hurra för den finaste rödtotten jag någonsin träffat!

Idag blir Ida 25 år.

Som jag skrev igår: Vart tog tiden vägen?

 

Nu är det början på slutet. Det vill säga början på slutet av helgen och jag suckar djupt över att den snart bara är borta. Puts väck!

I fredags tågade jag in till stora staden Jönköping för lite partaj med brudarna och ganska många därtill.
Det blev lite som ett reunion, ett väldigt lyckat reunion och kvällen försvann alldeles för snabbt!
Som vanligt när man festar med dem så hamnade vi på O´learys. Att jag inte är överförtjust i det stället är ingen hemlighet, faktum är att jag nästan fick lite ångest när jag steg in i lokalen och hörde den hemska RnB/disco-musiken som fick folk att röra sig konstigt på vad de på sådana där ställen kallar dansgolvet, och det var som att gå två år tillbaka i tiden. För två år sen var vi där så ofta eftersom det var gratis inträde på fredagar.
Och ja, mina kompisar gillar ju verkligen stället och jag hakar ju bara på.
Men jag är ju mer en sån där tjej som gillar att sitta på gamla hederliga pubar.

Kvällen var iallafall jättebra, det slutade med nattbuss hem och precis som man kan förutspå spenderades gårdagen helt och hållet i bakfyllans tecken.
Det blev lördagsmys för hela slanten och jag gjorde inte något av det som egentligen borde ha gjorts.
Som att byta gardiner eller städa. Nej istället var det soffdag som gällde med vissa avbrott för svala promenader.

Idag ska jag tuffa till Falköping och fira att min brorson blev 6 år igår.
Tiden går alldeles för fort, vart har den där lilla bebisen tagit vägen?

Det där med hundbajs kan ju diskuteras i oändlighet.
Går man med en hund i stan ska man plocka upp efter sig. Framför allt om hunden skiter på en trottoar eller intill en trottoar för ärligt talat - bajs är brunt.

Jag kan dock acceptera att man inte plockar upp efter sin hund i skogen, förutsatt att den hårige vännen inte placerar sitt bruna behag på en stig eller liknande.
Och ja, jag skulle kunna förlåta om hunden bajsar för femtonde gången och ägaren inte har fler bajspåsar för ibland kan hundar vara hopplösa vad jag förstått.
Men att det ligger brunhög efter brunhög med en meters mellanrum är inte okej. Det handlar inte om en engångsgrej då, det finns de som alltid försöker komma undan det där med hundbajsplockeriet och till er som aldrig lär er, till er som bara plockar upp bajset när någon ser på men annars smiter undan och låter korvarna ligga vill jag säga följande:

Må satan själv bajsa på er.
Kan man inte plocka upp efter sin hund så ska man inte ha hund. Eller så väljer man skogen.
Men att gå på en trottoar och låta skiten ligga kvar varje gång (jag vet att det finns någon i Runneryd som gör det för det är fruktansvärt korvigt längs den gatan) det är oacceptabelt.
Nej det är värre än oacceptabelt - åt helvete är vad det är!
Får jag veta vem du är din onde bajsspridare så ska jag hemsöka dig och bajsa på din kudde, din spis och din spegel så att varje gång du sover, äter eller ser dig själv blir påmind om vilken skit du är som inte ens orkar plocka upp lite bajs!

Det är äntligen helg. Denna veckan har varit den jobbigaste på mycket länge, att vara den enda på sitt skift som kan allt tar på krafterna. Det där rännandet mellan alla maskiner bara för att se till att allt blir rätt inställt/ställa in allt själv, känns i benen.

Framförallt ikväll har jag jobbat hårt för att kompensera att andra inte jobbar så hårt och därav unnade jag mig nu en öl när jag kom hem.

Visserligen bara en av det folkliga slaget, men det är allt jag vill ha.

En avkopplande ölstund innan jag lägger mig till sängs. Det är fruktansvärt vad en öl kan smaka gott en sån här kväll!

 

Skål och godnatt!

Jag är förvirringen själv.
Jag tänker inte klart, igår var det som om hjärnan snoozade hela dagen!
Det är svårt att tänka klart är man har ont och jag antar att det är det som gör att jag är så förvirrad hela tiden.

Idag unnade jag mig iallafall sovmorgon, och nu myser jag fortfarande i sängen med kaffe, kaffe och återigen kaffe.

Jag längtar till imorgon, då är jag ledig, fri och lycklig.
För då bär det av till Jönköping för utgång med snygga brudar!

Imorgon kommer det vara fint att leva!

Förr när jag jobbade kvällsskift hade jag energi till att vara uppe en del på nätterna när jag kom hem, men de två senaste dagarna har jag inte hunnit vara hemma en kvart innan jag placerat huvudet på kudden.

Trots att jag somnar så tidigt är jag mer zombie än människa på morgonen, jag försöka bota det med kaffe men det räcker inte hela vägen.
Dock är det nu dags för en morgonpromenad för att gå och hämta ut biljetten till Manowar. Kanske piggnar jag till av det.

Det bästa just nu är ändå att Covenant kommer till Arvikafestivalen!
Det är lycka att få se dem igen!