Fröken Boris

För många av oss dyker den upp varje månad. Inte finns det väl någon som välkomnar den med öppen famn, jag är övertygad om att den är ogillad av dem allra flesta, för att inte säga alla.
Den är smärtsam, tråkig och får en att känna sig begränsad och man drar sig lite för att ta itu med den.
Jag tänker förstås på dagen då det är dags att betala räkningarna.
Jag väntar alltid till nästan sista dagen så att allt som ska dras från kontot automatiskt är draget när jag gör mina betalningar, på så vis har jag koll på min budget direkt efter att mina räkningar är betalda.

Nu sitter jag här, näst sista dagen i månaden.
Det var meningen att jag skulle ha tagit tag i det igår, men ett lyckosamt besked fick mig ofokuserad och jag började direkt engagera mig i annat istället. När jag väl mindes att jag skulle ta tag i räkningarna var jag för trött och tänkte, äsch jag fixar dem imorgon.

Så nu sitter jag här och vet mycket väl att det är dags att ta tag i dem. Men jag är ju trött, så trött att jag knappt kan tänka klart.
Det säger ju sig självt att det är dumt att pyssla med siffror, pengar och evighetslånga OCRnummer då.
Så nej.
Jag har tänkt det förr och jag tänker det igen
äsch. Jag fixar dem imorgon.

Jag inser såklart att jag kommer hata mig imorgon för att jag inte gjorde dem idag.
Men det grälet får jag hålla med mig själv när det väl är dags.

Chocken och besvikelsen efter Arvikafestivalens besked om att ställa in har börjat lägga sig.
Man kan ju inte göra mycket mer än att beklaga och förvånas över att så få har köpt biljett.
Jag kan inte låta bli att klandra Hultsfredsfestivalen. Att lägga den på samma datum var inte särskilt snällt. Dock tänkte jag när det hände: "Vad skönt, då slipper vi alla fjortisar på Arvika".
Men kanske är de där fjortisarna rätt viktiga för festivaler rent allmänt.

Att vara synthare är ju inte direkt på modet och kanske är det det som är felet med just Arvikas nisch.
Man måste nog vara EBMnörd eller Synthnörd för att känna glädjen i en stundande Arvikafestival, o andra sidan ser jag inte på mig själv som en synthare, eller synthnörd, för jag lyssnar mer på rock, hårdrock, diverse metal än på synth och därtill på mycket annan musik med dessutom. Det sägs att hårdrockare och synthare aldrig riktigt går ihop, kanske är det därför jag så ofta är förvirrad?

Det var i vilket fall som helst väldigt sorgligt besked, Arvikafestivalen var den enda festival jag planerat i sommar.
Jag får helt enkelt se till att semestern fylls upp med äventyr som kompenserar för Arvikafestivalen.
Exakt vad det kommer handla om för äventyr har jag inte bestämt mig för ännu. Det enda jag vet är att jag ska njuta av varje sekund på semestern eftersom jag har en slitsam höst framför mig!

Jag kickstartade min midsommarafton redan klockan sju då jag vaknade med ungefär tio liter damp i ådrorna.
Tog kanske tio minuter innan jag bestämde mig för att utnyttja min rastlöshet och bege mig ut på en solig powerwalk, så blev en runda på runt en timme.
Det är så skönt nu när man börjat tillfriskna, att man kan röra sig igen och ta långa raska promenader utan smärta!

I eftermiddag blir det sillidillande och snapsande hos Zabina. Dock äter jag ju själv inte sill och är lite försiktig med snapsarna, men kul kommer det bli iallafall!
Hoppas bara att regnet går över snabbt så vi kan vara ute lite också!

Det är vetenskapligt bevisat. Baileys i kaffet är bästa bakisboten!

 

 

Apropå det där med att stiga upp tidigt... Igår sade min jobbarkompis till mig att det är okristligt tidigt att stiga upp klockan 4. Jag konstaterade att eftersom jag är okristlig av mig så borde det göra att det passar mig att stiga upp så tidigt. Faktum är att jag snarare skulle vilja kalla det "kristligt" tidigt.

Förr kallade man det att gå upp i ottan när man skulle till kyrkan. Man gick ju upp väldigt tidigt, kristligt tidigt om man frågar mig, för att be sin morgonbön på söndagen.

Hur kommer det sig då att man använder sig av uttrycket "okristligt tidigt"?

 

Bildkälla: Drakel at devianart

Hur mycket sov Jesus egentligen?

Jag har inte någon som helst dygnsrytm längre.
Att ena natten gå och lägga sig klockan fem och andra natten börja jobba klockan fem är smått ansträngande för sömnbehovet.
Igår var det med andra ord ingen lätt dag. Jag hade problem med att hålla mig vaken ibland. En ensidig, monoton arbetsyssla i elva timmar gjorde det inte lättare.
Jag hade ju lovat att bjuda mammi på middag på kvällen dessutom så jag kunde ju inte lägga mig direkt när jag kom hem.
Mammi åkte fem minuter i sju. Jag är bombsäker (hur säker är en bomb egentligen?) på att jag sov som en stock innan klockan blivit fem över.

Men det var det värt efter helgen då jag drog på mig mina stilettklackar och rände runt i Jönköping! Jag måste börja bli bättre på att ta kort när jag gör saker och ting, på sistone har det inte blivit så mycket och i helgen tog jag blott två kort!

Det är tur att man har minnet med sig iallafall, trots all öl, för kära hjärtanes vad kul vi hade!

 

 

Med buller och bång stormar han in i mitt liv.
Han är stark, han är envis och han är tuff.
Stor och mörk, med en vild natur och ett impulsivt leverne.

Han släpper alla spänningar, gör himmelen ljusare och luften lättare att andas.
När han slår till lyser världen upp.
Jag är lite förälskad i honom, den där Tor.

För inte nog med att han förbättrar luften dessa heta sommardagar.
Det är dessutom oerhört mysigt när han far över med sitt mörker och sin mystik.

Synd bara att han hade så bråttom att han inte höll sig kvar särskilt länge.
Typiskt karlar!

 

Oundviklig och djävulsk är den. Manar sig in i varje hemska vrå, inte ens i skuggan kommer man undan numera.
Denna värmen tar kål på mig!
Alla säger att man inte ska klaga nu när värmen äntligen kommit, men jag vill bara påminna folk om att jag inte är som folk är mest, jag älskade kylan och det svala.
Grejen med kyla vs värme är att när det är kallt så kan man alltid klä på sig (och jag har ju dille på stickade strumpor dessutom ) men när det är för varmt så finns det inget man kan göra.
Man håller sig till skuggan, dricker kallt, duschar kallt men det hjälper inte riktigt.

Det är skönt iallafall att man har sluppit stå i en fabrik dessa überheta dagar! Ledigheten är alltid värd guld och denna ledighet har jag njutit av varje liten minut. (som vanligt)
Bland annat har det druckits rödvin, tjejsnackats och rökts lite vattenpipa med Zabina.

I lördags var det Volleybollspelande på Vätterstranden. När sedan kvällstiden infann sig korkade vi upp lite öl och vin i gräset och satt där tills diverse drycker var slut. Därmed kände vi oss manade att ta bussen in mot Murphys för mer intag av drycker.

Återigen en sån där helg som man inte vill ska ta slut med andra ord.

 

Imorgon blir det ett apoteksbesök för inköp av diverse solkrämer. Dock räknar jag med att det har lagt sig tills dess men ska ut och ränna i solen igen imorgon och då är det bra om jag är smord med något mer än faktor 8 som jag använde idag!

Den sveda jag nu känner gör mig osökt påmind om en fantastisk låt med Rikard Wolff som heter Solkräm.

Den är egentligen en översättning av Baz Luhrmanns "Sunscreen" men jag tycker den är bättre på svenska.

Tyvärr finns ingen rättvis version på Youtube, men jag länkar till den på spotify och för er som inte har spotify, kopierar jag här in texten. För den är verkligen så bra!

Inspirerande och upplyftande!

Använd solkräm
Fick jag bara ge dig ett ord på vägen skulle det var solkräm
De långsiktiga vinsterna med solkräm har påvisats av forskare, medan
resten av mina råd inte står på stadigare grund än mina egna snåriga
erfarenheter.

Jag ska dig mina råd nu.

Njut av styrkan och skönheten att vara ung. Nej förresten, du kommer ändå
inte att förstå ungdomens styrka och skönhet förrän den avtar.
Men tro mig, om tjugo år kommer du att titta på bilder av dig själv och
minnas, på ett sätt du inte kan föreställa dig idag, alla möjligheter som
låg framför dig och hur fantastisk du egentligen såg ut.

Du är inte lika
tjock som du tror.

Oroa dig inte för framtiden, eller oroa dig. Men kom ihåg att oro är ungefär
lika effektivt som att lösa en räkneekvation med att tugga tuggummi.
De verkliga bekymrena i livet kommer troligen vara sådan du aldrig ens brytt
din oroliga hjärna med, såna som slår ner som en blixt klockan fyra en seg
tisdag.

Gör en sak varje dag som skrämmer dig.

Sjung.
Var inte vårdslös med andra människors känslor.

Tolerera inte nån som är
vårdslös med dina.

Använd tandtråd.

Slösa inte tid på avundsjuka. Ibland  ligger du före ibland efter.
Loppet är långt och egentligen tävlar du bara med dig själv.

Kom ihåg komplimanger du får, glöm förolämpningar.
Om du lyckas, tala om för mig hur du bar dig åt.

Behåll gamla kärleksbrev, släng gamla kontobesked.

Stretcha!
Känn ingen skuld om du inte vet vad du ska göra med ditt liv.

De  intressantaste människor jag känner visste inte när de var 22 vad de skulle
göra resten av livet. Några av dem intressantaste 40-åringar jag känner vet
det fortfarande inte.
Få i dig mycket kalk.

Var snäll mot dina knän. Du kommer att sakna dom när dom
är sönder.

Kanske blir du gift, kanske inte
Kanske får du barn, kanske inte
Kanske skiljer du dig när
du är 40, kanske dansar du fågeldansen när du fyller 75
Vad du än gör, håll inte på och beröm dig själv för mycket, men var inte
heller för kritisk.
Hälften av dina val är tillfälligheter. Alla andras också.

Njut av din kropp. Använd den på alla sätt du kan. Var inte rädd för den,
eller vad andra tycker om den. Den är det mest fantastiska du någonsin
kommer att äga.

Dansa.

även om du bara kan göra det i vardagsrummet.

Läs instruktionerna, även om du inte följer dom.
Läs inga skönhetstidningar. De kommer bara få dig att känna dig ful.

Lär känna dina föräldrar. Du vet aldrig när de är borta för alltid.
Var snäll mot dina syskon. Dom är den bästa länken till det förflutna och
troligen dom du kan lita på mest i framtiden.

Lär dig att vänner kommer och går men kom ihåg att hålla fast vid dom bästa.
Arbeta hårt på att minska avstånden både geogarfiskt och i huvudet, för ju
äldre du blir, desto mer behöver du dem som kände dig när du var ung.
Bo nån gång i en storstad, men flytta innan du blir hård.
Bo nån gång vid havet, men flytta innan du blir för mjuk.

Res.
Acceptera vissa ofrånkomliga sanningar: priser kommer att gå upp. Politiker
kommer att luras. Även du kommer att bli gammal.
Och då kommer du att fantisera om att när du var ung, då var priserna
rimliga, politikerna storsinta och barn respekterade de äldre.
Respektera de äldre.

Räkna inte med att någon annan ska försörja dig. Kanske kommer du att ha
sparpengar, kanske gifter du dig rikt, men du vet aldrig när det ena eller
andra tar slut.
Greja inte för mycket med ditt hår, för då kommer du att se ut som 85 när du är 40.

Var noga vems råd du följer, men ha tålamod med vem som ger dom.
Goda råd är ett slags nostalgi. Att dela ut dom är som att gräva fram det
gamla ur sophinken, torka av det, måla över de dåliga sidorna och
återanvända det för mer än det är värt.
Men tro mig vad det gäller solkrämen

Jag är för monarkin.
Det har jag alltid varit och kommer alltid att vara.

Kan dock inte låta bli att bli lite arg på kungens klantighet i strippklubbsfrågan.
Varför ljuga om det?!
Varför folk ens bryr sig om att han har varit på strippklubb förstår jag inte.
Han är ju människa han med, han har säkert farit runt, precis som alla andra människor.
Dessutom så är det lätt hänt att man hamnar med vänners vänner, i situationer som man inte hade valt att hamna i annars.

Att vara kung är inte enkelt, det är inte bara att le och vinka mot folk och gå på nobelmiddagar.
Att vara kung innebär ett väldigt stort ansvar och bra mycket mer arbete än vad gemene man tycks förstå.
Låt honom slappna av och ha lite roligt ibland!
Bara för att han är kung måste han ju inte vara ett helgon? Alla kungars tider i historien har kantats av skandaler, vissa värre än andra, men ingen människa är perfekt!
Men när kungen sätter sig och ljuger om det hela, så blir jag lite irriterad för då retar han bara upp folket.

Varför inte bara säga "Jo, visst har jag hamnat på strippklubb i mina dar. Det är inget jag är stolt över men alla hamnar vi ju lite fel då och då. "
Det hade kännts så mycket bättre och förtroendet för kungen hade garanterat varit bättre då än vad det är nu.
Dock hade säkert alla landets republikaner hackat på att han stod för det med.

Men hellre stå för sina egna misstag än att ljuga om det!
För lögn, min käre kung, skapar inget förtroende.

Jag hade tänkt ta det lilla lugna, dricka ramlösa och måla på en tavla hela kvällen.
Men någon gång föreföll det sig så att jag hamnade hos en granne jag aldrig träffat förr, drack öl i hatt och pratade bort några timmar.
Så nu sitter jag här, med några promille innanför blusen och funderar på om jag ska fortsätta på tavlan som bara är grundad.
Men nej, den får nog torka till sig tills imorgon.
Då ska jag för övrigt åka hoj utåt Ljungby med min andra granne för att besöka Clifford Lee Burtons minnessten.
Det var inte vad jag planerat denna kristiflygarhelg men det känns ruggigt bra ändå!

Det första som hände när jag steg in till grannen var att han satte på mig en hatt!