En annan dag.
En otroligt mysig julhelg är till ända, alla klappar har fått sina platser i mitt hem och idag har jag tillbringat mestadelen av förmiddagen i soffan.
Julaftonen var som en julafton ska vara och juldagen var bättre än juldagar brukar vara!
Det är nog underförstått att jag knappt har varit hemma på hela helgen, så man tycker ju att när jag väl kommer hem så ska lägenheten vara fin eftersom jag inte kan ha stökat ner den eller så.
Men nej just det. Jag har katt och det sista jag gjorde innan jag körde hem till mammi för julfirande var att ge katterna nya leksaker, något som har resulterat i små tussar av Movitz överallt! Det är ju på sätt och vis bra för det betyder ju att han och Fredman har roligt även när jag inte är hemma, men resultatet blir att jag måste städa, städa och återigen städa idag.
Men ni vet hur det är, ibland tänker man ju bara "äsch, orka! Jag gör det en annan dag." och så tänkte jag även idag, men så slog det mig att det är ju idag. Annandagen. Fan...
Så det är väl bara till att slita fram dammtrasan, dammsugaren och moppen, höja volymen i högtalarna och försöka göra det bästa av saken!
Julaftonen var som en julafton ska vara och juldagen var bättre än juldagar brukar vara!
Det är nog underförstått att jag knappt har varit hemma på hela helgen, så man tycker ju att när jag väl kommer hem så ska lägenheten vara fin eftersom jag inte kan ha stökat ner den eller så.
Men nej just det. Jag har katt och det sista jag gjorde innan jag körde hem till mammi för julfirande var att ge katterna nya leksaker, något som har resulterat i små tussar av Movitz överallt! Det är ju på sätt och vis bra för det betyder ju att han och Fredman har roligt även när jag inte är hemma, men resultatet blir att jag måste städa, städa och återigen städa idag.
Men ni vet hur det är, ibland tänker man ju bara "äsch, orka! Jag gör det en annan dag." och så tänkte jag även idag, men så slog det mig att det är ju idag. Annandagen. Fan...
Så det är väl bara till att slita fram dammtrasan, dammsugaren och moppen, höja volymen i högtalarna och försöka göra det bästa av saken!
Mellandagslängtan!
Julen knackar på dörren och med den en veckas ledighet. I just love it!
Ska bli så rackarns skönt att få komma ikapp lite, hinna umgås lite mer med vänner, åka till Vrigstad och fixa lite hemma och allt sånt!
Skolan har också juluppehåll så helt plötsligt behöver jag inte gå och fundera så mycket på läxor, ideer och redovisningar, vilket också ska bli skönt!
Jag älskar förvisso skolan, och allt den för med sig, men ibland avundas jag dem som går till jobbet, gör det de ska och sedan släpper det när de går hem. För mig känns det som att ett kugghjul i hjärnan alltid snurrar lite för skolans/jobbets räkning, det finns alltid något som kan bli bättre och jag försöker hela tiden hitta det.
Jobbnörd?!
Imorgon är sista arbetsdagen sen tänker jag försköka släppa ALLT och påbörja min läxa först efter nyår.
Mellandagarna ska enbart bestå av kvalitetstid med alla fina vänner!
Skolterminen avslutades fantastiskt, min grupp vann ett pris för bästa lönsamhetsidén i skolan och jag fick därmed en påse skumtomtar med mig hem! Blev förvisso mer glad över feedbacken än av tomtarna men mums! Tänk om man kunde hitta en lika bra idé för sin egen privatekonomi!?
Nåväl, nu ligger jag här i min onepiece och lyxar till det med skumtomtar och glögg.
Trött, glad och allmänt bekväm.
Ska bli så rackarns skönt att få komma ikapp lite, hinna umgås lite mer med vänner, åka till Vrigstad och fixa lite hemma och allt sånt!
Skolan har också juluppehåll så helt plötsligt behöver jag inte gå och fundera så mycket på läxor, ideer och redovisningar, vilket också ska bli skönt!
Jag älskar förvisso skolan, och allt den för med sig, men ibland avundas jag dem som går till jobbet, gör det de ska och sedan släpper det när de går hem. För mig känns det som att ett kugghjul i hjärnan alltid snurrar lite för skolans/jobbets räkning, det finns alltid något som kan bli bättre och jag försöker hela tiden hitta det.
Jobbnörd?!
Imorgon är sista arbetsdagen sen tänker jag försköka släppa ALLT och påbörja min läxa först efter nyår.
Mellandagarna ska enbart bestå av kvalitetstid med alla fina vänner!
Skolterminen avslutades fantastiskt, min grupp vann ett pris för bästa lönsamhetsidén i skolan och jag fick därmed en påse skumtomtar med mig hem! Blev förvisso mer glad över feedbacken än av tomtarna men mums! Tänk om man kunde hitta en lika bra idé för sin egen privatekonomi!?
Nåväl, nu ligger jag här i min onepiece och lyxar till det med skumtomtar och glögg.
Trött, glad och allmänt bekväm.
to vara a kvinna in a mans wörld.
Det är konstigt det där genustänket.
I vårat moderna samhälle borde ju inte det där behöva vara uppe för diskussion över huvudtaget, det ska redan vara självklart.
Jämställdhet är för mig en självklarhet och det märks mer och mer i samhället, men ändå känns det ibland som att vi inte alls har kommit så långt som vi borde.
Folk fixerar fortfarande tankar kring huruvida en människa är man eller kvinna.
Det händer att man läser på aftonbladet: den kvinnliga väktaren, den kvinnliga polisen, den kvinnliga... Men man säger ju aldrig den manliga väktaren?
När det hör till ett "manligt" yrke så betonas det alltför ofta så fort någon är kvinna. Som om det vore onormalt.
Jag har ett väldigt mansdominerat yrke och jobbar nästan enbart med män och upplever att det är likadant på en industri. "Den kvinnliga industriarbetaren". Kvinnornas omklädningsrum till exempel är betydligt mindre än killarnas för man tar för givet att inte lika många tjejer ska jobba där.
Men en annan sak som jag funderar på ibland är hur tjejer säger att de inte har samma karriärsmöjligheter som killarna samtidigt som killar kan säga "Det där får hon bara för att hon är tjej!"
Jämställdhet. En kvinna klättrar inte på den där stegen bara för att hon är en tjej, hon gör det för att hon är bra på det hon gör.
Vad hade ni sagt om den där tjejen var en kille? Hade det varit lättare accepterat att hon gick förbi er i karriärsstegen? Inte hade ni väl sagt "det där får han för att han är kille"?
Många tror att dem är jämställda och inte alls gör skillnad på man och kvinna.
Men ofta är dem så där klumpiga att de säger "kvinnliga läkaren" eller "manliga sköterskan", det har säkert jag med gjort.
Eller så kan den avundsjuke snubben vräka ur sig "men det är ju bara för att du är tjej."
Men va?! Hur är det nu? Är det så att tjejer inte kan göra karriär, eller är det så att de kan det enbart för att de är tjejer? Hur tänker vi egentligen?!
I grunden handlar det ju faktiskt om vem som gör ett bra jobb, som har potentialen, jobbar på förbättringar och som tar chanserna och visar framfötter.
Det är frustrerande att samhället inte nått längre ännu än att vi fortfarande ser kvinnan eller mannen istället för människan bakom det där könet.
Ibland tror jag att vi aldrig kommer komma ifrån det. Någonsin.
Det som är mest frustrerande är när en avundsjuk tar till en människas kön som ursäkt för att det går bättre för den än för h*n själv.
Attityd, personlighet, kunskaper och drifter väger tydligen inte lika tungt som könet...
Eller?
I vårat moderna samhälle borde ju inte det där behöva vara uppe för diskussion över huvudtaget, det ska redan vara självklart.
Jämställdhet är för mig en självklarhet och det märks mer och mer i samhället, men ändå känns det ibland som att vi inte alls har kommit så långt som vi borde.
Folk fixerar fortfarande tankar kring huruvida en människa är man eller kvinna.
Det händer att man läser på aftonbladet: den kvinnliga väktaren, den kvinnliga polisen, den kvinnliga... Men man säger ju aldrig den manliga väktaren?
När det hör till ett "manligt" yrke så betonas det alltför ofta så fort någon är kvinna. Som om det vore onormalt.
Jag har ett väldigt mansdominerat yrke och jobbar nästan enbart med män och upplever att det är likadant på en industri. "Den kvinnliga industriarbetaren". Kvinnornas omklädningsrum till exempel är betydligt mindre än killarnas för man tar för givet att inte lika många tjejer ska jobba där.
Men en annan sak som jag funderar på ibland är hur tjejer säger att de inte har samma karriärsmöjligheter som killarna samtidigt som killar kan säga "Det där får hon bara för att hon är tjej!"
Jämställdhet. En kvinna klättrar inte på den där stegen bara för att hon är en tjej, hon gör det för att hon är bra på det hon gör.
Vad hade ni sagt om den där tjejen var en kille? Hade det varit lättare accepterat att hon gick förbi er i karriärsstegen? Inte hade ni väl sagt "det där får han för att han är kille"?
Många tror att dem är jämställda och inte alls gör skillnad på man och kvinna.
Men ofta är dem så där klumpiga att de säger "kvinnliga läkaren" eller "manliga sköterskan", det har säkert jag med gjort.
Eller så kan den avundsjuke snubben vräka ur sig "men det är ju bara för att du är tjej."
Men va?! Hur är det nu? Är det så att tjejer inte kan göra karriär, eller är det så att de kan det enbart för att de är tjejer? Hur tänker vi egentligen?!
I grunden handlar det ju faktiskt om vem som gör ett bra jobb, som har potentialen, jobbar på förbättringar och som tar chanserna och visar framfötter.
Det är frustrerande att samhället inte nått längre ännu än att vi fortfarande ser kvinnan eller mannen istället för människan bakom det där könet.
Ibland tror jag att vi aldrig kommer komma ifrån det. Någonsin.
Det som är mest frustrerande är när en avundsjuk tar till en människas kön som ursäkt för att det går bättre för den än för h*n själv.
Attityd, personlighet, kunskaper och drifter väger tydligen inte lika tungt som könet...
Eller?
Med facit i hand blev det ett ruggigt bra år!
Jag älskar dagar som idag! Mycket givande diskussioner och många förbättringar på gång som kommer göra det roligare att gå till jobbet! Att få en arbetsgrupp att verkligen häva ur sig allt de grunnar på tycks svårare än man tror men idag lossnade väldigt mycket!
Att snön ligger kvar med sin bländade skönhet gör ju inte dagen sämre, ej heller det faktum att jag äntligen fick tid/möjlighet att vara på postkontoret innan 18:00 för att hämta ut mitt körkort!
Det är så mycket som går så bra nu och ändå går man ändå och tänker på det som kan bli bättre, det som kommer bli bättre!
Igår pratade jag med Mammi i telefon och vi konstaterade att det var ett år sen en viss sak hände.
"Oj ett år!" sade jag då, "Att så mycket tid har gått och ändå är man här på samma ställe ett år senare"
Men så insåg jag vad fel jag hade. Jag är inte alls på samma ställe, jag har kommit längre än jag vågade tro.
Jag läser en högskoleutbildning till Produktionsledare samtidigt som jag jobbar, ett erbjudande jag fick av jobbet att göra.
Utbildningen är väldigt givande på fler plan än jag kunde ana och samtidigt väldigt kul även om det ibland blir mycket att sätta sig in i!
Jag har ökat min inkomst mer än jag vågade hoppas på och därmed stabiliserat min ekonomi.
Körkortet är äntligen mitt, något som är en oerhörd befrielse och lättnad!
Jag har dessutom insett vad/vilka som bringar mig negativ energi, som trycker ner mer än lyfter upp och jag har lyckats ta mig ifrån det. Det har inte varit lätt, det har inte alltid varit självklart men det är oerhört skönt att slippa det som trycker ner en, och framförallt att i efterhand se att det verkligen var bäst så även för andra.
Jag har dessutom varit med om otroligt roliga resor och händelser det senaste året som gett mig minnen för livet.
Min sjukdom har börjat ge med sig och nu kan jag börja våga mig på mer träning än bara yogan. Äntligen!
Det är så mycket mer bra saker som har hänt och som händer som får mig att må bra just nu.
Ett år senare är jag inte alls på samma ställe. Jag har utvecklats, jag har blivit starkare och jag har slagit mig ifrån dem som inte låtit mig tro på mig själv.
Det är verkligen otroligt vad man kan nå långt om man slutar ta obefogad skit, vågar ta stegen framåt och fortsätter kämpa även i hårda vindar.
Att med självdistans ta itu med sina egna brister för att må bättre.
Detta är vad som gör mig positiv, vad som får mig att fortsätta sträva framåt. Det är så mycket som går fruktansvärt bra samtidigt som det alltid finns saker som kan bli bättre!
Hemligheten är att inte nöja sig med mindre än det man innerst inne vill, för när man väl blir nöjer sig, vad finns det då att längta och sträva efter eller se fram emot?
Men mest av allt så är jag ändå glad åt mina vänner som gör allt så mycket enklare!
Att snön ligger kvar med sin bländade skönhet gör ju inte dagen sämre, ej heller det faktum att jag äntligen fick tid/möjlighet att vara på postkontoret innan 18:00 för att hämta ut mitt körkort!
Det är så mycket som går så bra nu och ändå går man ändå och tänker på det som kan bli bättre, det som kommer bli bättre!
Igår pratade jag med Mammi i telefon och vi konstaterade att det var ett år sen en viss sak hände.
"Oj ett år!" sade jag då, "Att så mycket tid har gått och ändå är man här på samma ställe ett år senare"
Men så insåg jag vad fel jag hade. Jag är inte alls på samma ställe, jag har kommit längre än jag vågade tro.
Jag läser en högskoleutbildning till Produktionsledare samtidigt som jag jobbar, ett erbjudande jag fick av jobbet att göra.
Utbildningen är väldigt givande på fler plan än jag kunde ana och samtidigt väldigt kul även om det ibland blir mycket att sätta sig in i!
Jag har ökat min inkomst mer än jag vågade hoppas på och därmed stabiliserat min ekonomi.
Körkortet är äntligen mitt, något som är en oerhörd befrielse och lättnad!
Jag har dessutom insett vad/vilka som bringar mig negativ energi, som trycker ner mer än lyfter upp och jag har lyckats ta mig ifrån det. Det har inte varit lätt, det har inte alltid varit självklart men det är oerhört skönt att slippa det som trycker ner en, och framförallt att i efterhand se att det verkligen var bäst så även för andra.
Jag har dessutom varit med om otroligt roliga resor och händelser det senaste året som gett mig minnen för livet.
Min sjukdom har börjat ge med sig och nu kan jag börja våga mig på mer träning än bara yogan. Äntligen!
Det är så mycket mer bra saker som har hänt och som händer som får mig att må bra just nu.
Ett år senare är jag inte alls på samma ställe. Jag har utvecklats, jag har blivit starkare och jag har slagit mig ifrån dem som inte låtit mig tro på mig själv.
Det är verkligen otroligt vad man kan nå långt om man slutar ta obefogad skit, vågar ta stegen framåt och fortsätter kämpa även i hårda vindar.
Att med självdistans ta itu med sina egna brister för att må bättre.
Detta är vad som gör mig positiv, vad som får mig att fortsätta sträva framåt. Det är så mycket som går fruktansvärt bra samtidigt som det alltid finns saker som kan bli bättre!
Hemligheten är att inte nöja sig med mindre än det man innerst inne vill, för när man väl blir nöjer sig, vad finns det då att längta och sträva efter eller se fram emot?
Men mest av allt så är jag ändå glad åt mina vänner som gör allt så mycket enklare!
