Fröken Boris

Alltså semester. Kan inte livet alltid vara så? Bara dröna runt, vara uppe hela nätterna, ta en öl närhelst man känner för det och bara göra sånt man tycker om?

Varför kan inte varje dag vara sådan då jag kan släppa allt och bara stå och måla några timmar och skita i allt vad tid och rum är. Eller sådana dagar då vi bara sätter oss i en bil och bara drar iväg några mil för att äta glass, titta på havet och sedan åka hem igen?
Semester, jag älskar dig.

 

Innan semestern jobbade jag alldeles för mycket och istället för att återhämta mig genom att vila på helgerna så återhämtade jag mig genom att dra in i dimman, slåss mot bakfyllan för att sedan utmattad ta mig tillbaka till jobbet.

Allt här hemma blev försummat bland annat garderoben. Jag brydde mig inte om att vika eller stryka någon tvätt utan bara kastade in allt nytvättat i garderoben där jag slapp se det och inom mig ekade löftet; jag reder ut det på semestern när jag har tid och ork.

 

Så kommer dagen då man inser att man måste ta itu med det eftersom man har tvätt-tid igen.

Så nu ska jag slita ut allt ur garderoben igen, och försöka få in det prydligt och iordning. Lycka till?!

 

Sist jag försökte få ordning på garderoben så gjorde jag ett misstag när jag kategoriserade mina plagg eftersom jag har mest svarta plagg så fick varje plaggtyp som var svart en egen hylla. Svarta klänningar på en, färgade klänningar på en, svarta linnen på en, färgade linnen på en och så vidare.

Det var inget bra, försök hitta ett specifikt svart plagg på en hylla som bara innehåller svarta kläder? Sometimes impossible.

 

Usch jag vill nästan ge upp redan nu. Det enda positiva med själva processen är att man alltid hittar plagg som man glömt bort att man hade och det blir nästan som att leka dress-up för att man vill se om allt fortfarande passar.

 

Men redan nu kan jag konstatera: Jag behöver en större garderob. En walkincloset a'la den Mr Big ger Carrie kanske? Ja tack!!