to vara a kvinna in a mans wörld.
Det är konstigt det där genustänket.
I vårat moderna samhälle borde ju inte det där behöva vara uppe för diskussion över huvudtaget, det ska redan vara självklart.
Jämställdhet är för mig en självklarhet och det märks mer och mer i samhället, men ändå känns det ibland som att vi inte alls har kommit så långt som vi borde.
Folk fixerar fortfarande tankar kring huruvida en människa är man eller kvinna.
Det händer att man läser på aftonbladet: den kvinnliga väktaren, den kvinnliga polisen, den kvinnliga... Men man säger ju aldrig den manliga väktaren?
När det hör till ett "manligt" yrke så betonas det alltför ofta så fort någon är kvinna. Som om det vore onormalt.
Jag har ett väldigt mansdominerat yrke och jobbar nästan enbart med män och upplever att det är likadant på en industri. "Den kvinnliga industriarbetaren". Kvinnornas omklädningsrum till exempel är betydligt mindre än killarnas för man tar för givet att inte lika många tjejer ska jobba där.
Men en annan sak som jag funderar på ibland är hur tjejer säger att de inte har samma karriärsmöjligheter som killarna samtidigt som killar kan säga "Det där får hon bara för att hon är tjej!"
Jämställdhet. En kvinna klättrar inte på den där stegen bara för att hon är en tjej, hon gör det för att hon är bra på det hon gör.
Vad hade ni sagt om den där tjejen var en kille? Hade det varit lättare accepterat att hon gick förbi er i karriärsstegen? Inte hade ni väl sagt "det där får han för att han är kille"?
Många tror att dem är jämställda och inte alls gör skillnad på man och kvinna.
Men ofta är dem så där klumpiga att de säger "kvinnliga läkaren" eller "manliga sköterskan", det har säkert jag med gjort.
Eller så kan den avundsjuke snubben vräka ur sig "men det är ju bara för att du är tjej."
Men va?! Hur är det nu? Är det så att tjejer inte kan göra karriär, eller är det så att de kan det enbart för att de är tjejer? Hur tänker vi egentligen?!
I grunden handlar det ju faktiskt om vem som gör ett bra jobb, som har potentialen, jobbar på förbättringar och som tar chanserna och visar framfötter.
Det är frustrerande att samhället inte nått längre ännu än att vi fortfarande ser kvinnan eller mannen istället för människan bakom det där könet.
Ibland tror jag att vi aldrig kommer komma ifrån det. Någonsin.
Det som är mest frustrerande är när en avundsjuk tar till en människas kön som ursäkt för att det går bättre för den än för h*n själv.
Attityd, personlighet, kunskaper och drifter väger tydligen inte lika tungt som könet...
Eller?
I vårat moderna samhälle borde ju inte det där behöva vara uppe för diskussion över huvudtaget, det ska redan vara självklart.
Jämställdhet är för mig en självklarhet och det märks mer och mer i samhället, men ändå känns det ibland som att vi inte alls har kommit så långt som vi borde.
Folk fixerar fortfarande tankar kring huruvida en människa är man eller kvinna.
Det händer att man läser på aftonbladet: den kvinnliga väktaren, den kvinnliga polisen, den kvinnliga... Men man säger ju aldrig den manliga väktaren?
När det hör till ett "manligt" yrke så betonas det alltför ofta så fort någon är kvinna. Som om det vore onormalt.
Jag har ett väldigt mansdominerat yrke och jobbar nästan enbart med män och upplever att det är likadant på en industri. "Den kvinnliga industriarbetaren". Kvinnornas omklädningsrum till exempel är betydligt mindre än killarnas för man tar för givet att inte lika många tjejer ska jobba där.
Men en annan sak som jag funderar på ibland är hur tjejer säger att de inte har samma karriärsmöjligheter som killarna samtidigt som killar kan säga "Det där får hon bara för att hon är tjej!"
Jämställdhet. En kvinna klättrar inte på den där stegen bara för att hon är en tjej, hon gör det för att hon är bra på det hon gör.
Vad hade ni sagt om den där tjejen var en kille? Hade det varit lättare accepterat att hon gick förbi er i karriärsstegen? Inte hade ni väl sagt "det där får han för att han är kille"?
Många tror att dem är jämställda och inte alls gör skillnad på man och kvinna.
Men ofta är dem så där klumpiga att de säger "kvinnliga läkaren" eller "manliga sköterskan", det har säkert jag med gjort.
Eller så kan den avundsjuke snubben vräka ur sig "men det är ju bara för att du är tjej."
Men va?! Hur är det nu? Är det så att tjejer inte kan göra karriär, eller är det så att de kan det enbart för att de är tjejer? Hur tänker vi egentligen?!
I grunden handlar det ju faktiskt om vem som gör ett bra jobb, som har potentialen, jobbar på förbättringar och som tar chanserna och visar framfötter.
Det är frustrerande att samhället inte nått längre ännu än att vi fortfarande ser kvinnan eller mannen istället för människan bakom det där könet.
Ibland tror jag att vi aldrig kommer komma ifrån det. Någonsin.
Det som är mest frustrerande är när en avundsjuk tar till en människas kön som ursäkt för att det går bättre för den än för h*n själv.
Attityd, personlighet, kunskaper och drifter väger tydligen inte lika tungt som könet...
Eller?
Kommentarer
Trackback
