Fröken Boris

Vaknade för en timme sedan av vibrationerna från min iPhone och noterade till min förvåning att det var gammal vän som ringde.
Verkligen gammal vän, han fyller 30 om ett par veckor!

Det är väldigt konstigt det där med dessa närmsta vänner man hade i övre tonåren för vi blev spridda för vinden och har glömt att höras av, Micke hör av sig oftare än de andra och oftare än jag hör av mig till honom, något jag verkligen uppskattar.
Ändå hör han av sig tillräckligt sällan för att man ska haja till när man ser hans namn blinka på telefonen.
Första tanken var att "nu har det hänt något med någon." 1 sekunds ångest innan man når hans röst på andra linjen och hör att den är hur munter som helst och att han ville kolla läget och säga att han hoppas att jag kommer på hans 30årsfest.
För det börjar ju bli på tiden att ses nu!

Efter några "vad gör du nu för tiden, varför hör du aldrig av dig" så fick jag säga hej till min namne, hans dotter Heidi och lyssna på när hon sjöng för sin docka.
Därefter pratade vi muntert om livets under och lyckan i friska barn och lade på.

Bra start på onsdag. Gammal vän muntrar alltid upp!