Fröken Boris

Nackdelen med att gå på ett ständigt kvällsskift är att man vänder totalt på dygnet.
Om det nu ens är en nackdel.
Jag fick för mig att jag skulle sova, sängen lockade något otroligt där den stod nybäddad med rena väldoftande lakan men efter att jag krupit ner så insåg jag att jag egentligen inte är trött. Inte det minsta.
För fyra timmar sedan hade jag kunnat slockna på en gång men nu skulle jag lika gärna kunna dra till gymet. Ja, om den där sjukdomen i revbenen hade kunnat ge med sig någon gång vill säga.

Så jag steg upp igen och knäppte återigen på datorn för lite meningslöst surfande och chattande på facebook.
Jag vet att det kommer sluta med att jag är uppe minst två timmar till och att jag kommer vara en zombie när väckarklockan ringer imorgon.

Damp. Jag har damp.

För övrigt så är jag nog lite speciell när jag är full. (No shit! tänker säkert någon nu)
Jag har noterat förr att jag, när jag kommer hem efter en utekväll, går direkt från ytterdörren till sängen men klär av mig på vägen något som brukar resultera i att kläderna ligger i en linje mellan hallen och sovrummet när jag stiger upp morgonen efter.
Likaså hittade jag igår morse, mina kläder liggandes i hög efter hög i en linje mellan ytterdörren och sovrummet. Dock hittade jag inte jeansen jag hade på mig. Väldigt förbryllande.
Nu ikväll hittade jag jeansen som jag hade i fredags ovanpå mina garderober.
Jag vet inte alls hur jag lyckades med att kasta upp dem där för jag minns inte riktigt, jag brukar inte minnas de sista minutrarna innan jag somnar på fyllan.
Men jag blev glad över att hitta dem iallafall!