Fröken Boris

Som nog alla som läser min blogg känner till så jobbar jag på ITAB här i Nässjö.

Det är ett företag som gör butiksinredningar och jag håller till på lackavdelningen.
Jag ser med andra ord till att det kommer färg på grejerna.
Mina arbetsuppgifter varierar, ibland jobbar jag vid linan där allt läggs på i ena änden och kommer ut i den andra och däremellan blir spacklat, putsat, lackat och därefter rullar det igenom en ugn som får det att torka.
Den kan gå mig riktigt mycket på nerverna ibland när maskinerna krånglar, eller det blir elfel eller man måste klättra in i maskinerna och fixa något som inte vill funka. Men oftast kommer vi nog ganska bra överens, lacklinan och jag.

Ibland så står jag i sprutboxen och sprutar för hand med en liten sprutpistol.
När jag jobbar i sprutboxen har jag på mig min syrgasmask eftersom det är rätt dåligt att andas in syralacken och den masken gillar jag skarpt. Innan jag fick den kunde jag inte stå i sprutboxen en timme utan att få huvudvärk men nu kan jag jobba där hela dagen utan att känna av någonting.
Det enda negativa är väl att masken sliter på mitt hår, men det är smällar man får ta.

Trots mitt slitna hår så trivs  jag riktigt bra på ITAB.
Jag gillar att arbeta fysiskt och att se resultat av mitt arbete och har alltid gillat industrijobb.
Visst finns det dagar då man drömmer sig bort till en annan vardag men det är bra betalt så jag klagar inte.
Dessutom, det jag tycker är viktigast på en arbetsplats är arbetskamraterna och där har jag tur för jag har arbetskamrater som gör arbetsplatsen lite roligare att vara på, som muntrar upp när jag har dåliga dagar och som gör det värt att stänga in sig i en industrilokal 11 timmar om dagen, 4 dagar i veckan.
Vi utgör ett fruktansvärt bra arbetsteam och det är det bästa med mitt jobb.

Bild tagen från julfesten, Mackan, jag och Micke. Utan tvekan de bästa vid lacklinan.