Träningsabstinens.
Abstinens. Jag har abstinens.
Det är flera månader sen jag tränade på gymet sist. Flera månader sen jag tog en ordentlig powerwalk.
Det börjar kännas.
I några veckors tid har jag haft en sån oerhörd lust att gå ner till gymet och testa om jag klarar av att träna men jag vågar inte för jag är rädd att jag ska få så där våldsamt ont igen.
På sistone har jag mått bättre, betydlig bättre om man man jämför med för en månad sen och framförallt mycket bättre om man jämnför med månaden innan den.
Jag får numera bara ont i bröstkorgen vid särskilda ansträgningar, som när jag bär hem tunga kassar från ica, jobbar för tungt på jobbet eller när jag festar.
Men det var längesedan jag hade så våldsamt ont att jag inte klarade av att röra mig.
När smärtan kommer har jag valt att försöka nonchalera den, dels för att jag inte vill att den ska få begränsa mitt liv och dels för att jag inte vill att folk runt omkring ska lägga märke till det.
Nu går jag och funderar på hur ont jag skulle få av ett träningspass. Jag funderar på om jag skulle klara av det om jag bara tränar lite lätt och försiktigt.
Eller skulle smärtan bli för svår för att jag skulle klara av att nonchalera den?
Jag måste prova någon dag. Jag saknar träningen alldeles för mycket!
Dessutom börjar jeansen bli tighta.
Det är flera månader sen jag tränade på gymet sist. Flera månader sen jag tog en ordentlig powerwalk.
Det börjar kännas.
I några veckors tid har jag haft en sån oerhörd lust att gå ner till gymet och testa om jag klarar av att träna men jag vågar inte för jag är rädd att jag ska få så där våldsamt ont igen.
På sistone har jag mått bättre, betydlig bättre om man man jämför med för en månad sen och framförallt mycket bättre om man jämnför med månaden innan den.
Jag får numera bara ont i bröstkorgen vid särskilda ansträgningar, som när jag bär hem tunga kassar från ica, jobbar för tungt på jobbet eller när jag festar.
Men det var längesedan jag hade så våldsamt ont att jag inte klarade av att röra mig.
När smärtan kommer har jag valt att försöka nonchalera den, dels för att jag inte vill att den ska få begränsa mitt liv och dels för att jag inte vill att folk runt omkring ska lägga märke till det.
Nu går jag och funderar på hur ont jag skulle få av ett träningspass. Jag funderar på om jag skulle klara av det om jag bara tränar lite lätt och försiktigt.
Eller skulle smärtan bli för svår för att jag skulle klara av att nonchalera den?
Jag måste prova någon dag. Jag saknar träningen alldeles för mycket!
Dessutom börjar jeansen bli tighta.
Kommentarer
Trackback
