I can stand the pain as long as Im having fun.

Det där med dagen efter är konstigt.
Jag är rastlös, fruktansvärt rastlös, men så fort jag rör huvudet för fort så är det som om en seriefigur hoppar fram och slår mig hårt i huvudet med en stekpanna.
Den dära bakfyllan igen med andra ord.
Ändå vill jag inte sitta still, något som har resulterat i ganska många stekpannesmällar vid det här laget.
Men det är det värt.
Igårkväll blev det lite haderajan hos Lövan. Det var en riktigt lyckad kväll och de sista timmarna blev det mycket öl, mycket dans och mycket skratt!
Så även om jag går in i stekpannor hela dagen (och har en bröstkorg som säger ifrån i form av smärta) så känns det helt okej.
Jag hade riktigt roligt och lets face it: Att ha roligt är ju ändå vad livet går ut på!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0