Fröken Boris

Okej, första punkten i den där listan känns oerhört fånig.
Jag ska alltså presentera mig själv, men jag tror ärligt talat att alla som läser det jag skriver här redan känner mig så pass att en presentation inte är nödvändig.

Men ändå, jag bestämde mig för att göra den där listan så jag får ge det ett försök.

Jag heter Heidi och är 24 år.
Jag bor i Nässjö tillsammans med Fredman och Movitz - mina älskade små katter.
Det var inte planerat att skaffa katt utan det var mest ett infall då jag såg Movitz för första gången. Han var som en liten långhårig tuss med små klarblå ögon på och ja, det var kärlek vid första ögonkastet. Jag tog mig an Fredman med eftersom jag kände att ska jag ha en kan jag lika gärna ha två, på så sätt har de sällskap av varann när jag jobbar.
Så därför bor jag med dem i en tvåa som jag nyss flyttat in i. Jag bodde i en mycket sämre lägenhet innan men har nu funnit en fantastiskt mysig tvåa mitt i stan och det känns verkligen som att jag har hittat hem.

Jag är singel, kanske för att jag har katter, vad vet jag. Kärlek känns verkligen som ett lyckohjul och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Jag jagar inte direkt efter kärleken även om jag kan längta efter att ha en man att älska ganska ofta. Jag tror att ibland får man helt enkelt bara tålmodigt vänta på sin tur.

Jag jobbar som lackerare på ITAB här i Nässjö. Jag är med andra ord en liten sketen industriarbetare men jag gillar det. Jag tycker om att jobba fysiskt, skulle aldrig stå ut med att sitta vid en datorskärm hela dagarna och så länge arbetskamraterna är roliga så kan jag stå ut med att jobbet kan vara lite enformigt ibland.

Jag växte upp i Vrigstad, ett ställe som jag älskar att komma tillbaka till tack vare den fina naturen runt omkring, men jag kommer förmodligen aldrig bo där igen.
Jag flydde ifrån Vrigstad för snart tre år sen då jag kände att det var för litet för mig. Nässjö var första anhalten mot en större stad, det var tänkt att jag skulle flytta vidare men jag har fastnat i den här stan. Om det är bra eller dåligt kan ju diskuteras ibland, men det beror ju på att jag trivs så det borde ses som nåt bra även om Nässjö börjar kännas litet det med.

Jag ser på mig själv som en glad person och det verkar som att det är så andra ser på mig med. Det senaste året har varit ett väldigt kämpigt år med många bakslag och motgångar, något som har gjort mig tidvis bitter, men jag är på väg tillbaka till mig själv igen.
Jag har väldigt lätt för att bli passionerad över småsaker i livet och försöker alltid se det bästa i allt. Jag brukar även tro det bästa om andra människor, något jag har lärt mig att man inte alltid ska göra. Men man lär sig väl med tiden.

Jag älskar konst och antikviteter och andra fina saker och fyndar gärna på loppis eller strövar runt i antikaffärer eller gallerior. Jag har två vänner som är konstnärer som jag sitter modell för då och då, dessa två människor hör till min främsta inspirationskälla när det gäller mycket i livet.

Jag älskar skor. Fullkomligt älskar.
Jag lyssnar främst på rock, synth och diverse sorters metal men även mycket klassiskt och annat och på sistone oerhört mycket Rikard Wolff. Varför förstår jag inte riktigt ens själv.

Jag är en sån där tjej som aldrig slutar hoppas.
Jag är naiv, positiv och social. Jag är ofta ironisk, sarkastisk och satirisk över det bittra och skämtar gärna och ofta.
Min humor är nog ganska dålig, men så länge jag skrattar är det ju bra ändå!
Jag tittar nästan aldrig på tv så när folk snackar om den där roliga reklamen på tv så förstår jag oftast inte alls vad de snackar om.

Det blev en ganska lång presentation av mig själv och det känns mest som pladder men det ger iallafall en hint om vem jag är.
Jag har inte dragit upp all fakta om mig, men allvarligt talat så är det ganska svårt att visa vem man är genom att bara presentera sig såhär.
Jag är väl helt enkelt en sån där som man måste uppleva i verkligheten!