Inte mobbad, bara dålig.
Igår var det den där Guldbaggegalan.
Det missade jag totalt eftersom jag spenderade hela kvällen med att prata i telefon, eller ja, jag pratade inte så mycket men.. Ni vet hur det är.
Så jag såg den inte men hörde lite om den på radio idag. Enligt radion hade bland annat Rikard Wolff sagt något i stil med; "Jag älskade Per Oscarssons brinnande blick."
Ett ordval som kanske var lite smådumt med tanke på omständigheterna men jag förstår verkligen vad han menade med den där blicken, för det var något särskilt i Per Oscarssons ögon.
I vilket fall som helst så fick det mig att tänka på något jag läste för några dagar sedan.
Helena Bergström påstod att hennes käre make Colin Nutley var mobbad eftersom han aldrig fått någon guldbagge trots alla jättebra (hon är ju inte ett dugg jävisk) filmer han har gjort.
Hon säger att filmerna uppenbarligen är jättebra eftersom de har blivit älskade av hela svenska folket och den sista Änglagårdsfilmen har ju setts av jättejättemånga biobesökare.
Det måste ju betyda att filmerna är mästerverk.
Wolffiefan som jag är så ville jag ju se tredje Änglagårdsfilmen men insåg att jag inte mindes de andra änglagårdsfilmerna och var inte ens säker på att jag sett dem så jag skaffade dem och bokstavligen plågade mig igenom filmerna enbart för Rickard Wolffs skull.
Det finns inte en chans att jag hade orkat se klart en enda av dem om det inte vore för honom.
De är ju riktigt skitdåliga filmer. Därav har jag inte begett mig till någon biograf för att se trean, jag har alldeles för låga förväntningar på den och hade jag gått hade det enbart varit för Wolffies skull.
Så jag tror helt enkelt inte att det är så att Colin är mobbad. Varför skulle folk mobba honom?
Han är helt enkelt bara dålig på att göra film och förtjänar därmed ingen bagge.
Baggar delas ut till talanger.
Varför ligger då "Änglagård - tredje gången gillt" på biotoppen?
För att folk går för att se Rikard Wolff förstås.
Det missade jag totalt eftersom jag spenderade hela kvällen med att prata i telefon, eller ja, jag pratade inte så mycket men.. Ni vet hur det är.
Så jag såg den inte men hörde lite om den på radio idag. Enligt radion hade bland annat Rikard Wolff sagt något i stil med; "Jag älskade Per Oscarssons brinnande blick."
Ett ordval som kanske var lite smådumt med tanke på omständigheterna men jag förstår verkligen vad han menade med den där blicken, för det var något särskilt i Per Oscarssons ögon.
I vilket fall som helst så fick det mig att tänka på något jag läste för några dagar sedan.
Helena Bergström påstod att hennes käre make Colin Nutley var mobbad eftersom han aldrig fått någon guldbagge trots alla jättebra (hon är ju inte ett dugg jävisk) filmer han har gjort.
Hon säger att filmerna uppenbarligen är jättebra eftersom de har blivit älskade av hela svenska folket och den sista Änglagårdsfilmen har ju setts av jättejättemånga biobesökare.
Det måste ju betyda att filmerna är mästerverk.
Wolffiefan som jag är så ville jag ju se tredje Änglagårdsfilmen men insåg att jag inte mindes de andra änglagårdsfilmerna och var inte ens säker på att jag sett dem så jag skaffade dem och bokstavligen plågade mig igenom filmerna enbart för Rickard Wolffs skull.
Det finns inte en chans att jag hade orkat se klart en enda av dem om det inte vore för honom.
De är ju riktigt skitdåliga filmer. Därav har jag inte begett mig till någon biograf för att se trean, jag har alldeles för låga förväntningar på den och hade jag gått hade det enbart varit för Wolffies skull.
Så jag tror helt enkelt inte att det är så att Colin är mobbad. Varför skulle folk mobba honom?
Han är helt enkelt bara dålig på att göra film och förtjänar därmed ingen bagge.
Baggar delas ut till talanger.
Varför ligger då "Änglagård - tredje gången gillt" på biotoppen?
För att folk går för att se Rikard Wolff förstås.
Kommentarer
Trackback
