Fröken Boris

För många av oss dyker den upp varje månad. Inte finns det väl någon som välkomnar den med öppen famn, jag är övertygad om att den är ogillad av dem allra flesta, för att inte säga alla.
Den är smärtsam, tråkig och får en att känna sig begränsad och man drar sig lite för att ta itu med den.
Jag tänker förstås på dagen då det är dags att betala räkningarna.
Jag väntar alltid till nästan sista dagen så att allt som ska dras från kontot automatiskt är draget när jag gör mina betalningar, på så vis har jag koll på min budget direkt efter att mina räkningar är betalda.

Nu sitter jag här, näst sista dagen i månaden.
Det var meningen att jag skulle ha tagit tag i det igår, men ett lyckosamt besked fick mig ofokuserad och jag började direkt engagera mig i annat istället. När jag väl mindes att jag skulle ta tag i räkningarna var jag för trött och tänkte, äsch jag fixar dem imorgon.

Så nu sitter jag här och vet mycket väl att det är dags att ta tag i dem. Men jag är ju trött, så trött att jag knappt kan tänka klart.
Det säger ju sig självt att det är dumt att pyssla med siffror, pengar och evighetslånga OCRnummer då.
Så nej.
Jag har tänkt det förr och jag tänker det igen
äsch. Jag fixar dem imorgon.

Jag inser såklart att jag kommer hata mig imorgon för att jag inte gjorde dem idag.
Men det grälet får jag hålla med mig själv när det väl är dags.