Fröken Boris

Chocken och besvikelsen efter Arvikafestivalens besked om att ställa in har börjat lägga sig.
Man kan ju inte göra mycket mer än att beklaga och förvånas över att så få har köpt biljett.
Jag kan inte låta bli att klandra Hultsfredsfestivalen. Att lägga den på samma datum var inte särskilt snällt. Dock tänkte jag när det hände: "Vad skönt, då slipper vi alla fjortisar på Arvika".
Men kanske är de där fjortisarna rätt viktiga för festivaler rent allmänt.

Att vara synthare är ju inte direkt på modet och kanske är det det som är felet med just Arvikas nisch.
Man måste nog vara EBMnörd eller Synthnörd för att känna glädjen i en stundande Arvikafestival, o andra sidan ser jag inte på mig själv som en synthare, eller synthnörd, för jag lyssnar mer på rock, hårdrock, diverse metal än på synth och därtill på mycket annan musik med dessutom. Det sägs att hårdrockare och synthare aldrig riktigt går ihop, kanske är det därför jag så ofta är förvirrad?

Det var i vilket fall som helst väldigt sorgligt besked, Arvikafestivalen var den enda festival jag planerat i sommar.
Jag får helt enkelt se till att semestern fylls upp med äventyr som kompenserar för Arvikafestivalen.
Exakt vad det kommer handla om för äventyr har jag inte bestämt mig för ännu. Det enda jag vet är att jag ska njuta av varje sekund på semestern eftersom jag har en slitsam höst framför mig!