Fröken Boris

Efter att legat vaken, störd av grannens dansbandsgung i över en timme bestämde jag mig vid halv nio för att stiga upp.
Först steg jag faktiskt upp för att hämta in stereon till sovrummet och fläska på Rammstein på hög volym. Bara för att trotsa mot grannens dansbandsgung.
Men just då stängde han av och gick hemifrån så istället satte jag mig i soffan med en kopp kaffe för att avnjuta lite Nine Inch Nails.
Dock enbart på mänsklig morgonvolym av hänsyn till min andra grannes sovmorgon eftersom jag vet att han varit ute i fält och förmodligen därmed är trött men däremot inte vet hur mycket han vill sova.

Idag mår jag mycket bättre än igår. Det är som att vakna upp i en ny kropp. Just nu har jag inte ens ont i bröstkorgen, den har annars plågat mig intill förbannelse de två senaste dagarna, förmodligen för att jag inte haft några krafter kvar efter magsjukan.
Men jag vet att så fort jag börjar röra mig för mycket, såsom att dra på mig andra kläder än min pyjamas eller ta tag i dagens måsten så kommer den säga ifrån, åtminstone lite.

Så därför är jag tacksam mot min dansbandsgranne, för tack vara honom kan jag nu sitta och ta mitt morgonkaffe i lugnan ro och låta min morgontablett verka innan jag sätter igång.

Trots dansbandsmorgon, känns det som att det är en bra dag som gryr.