En fest att minnas.

Idag har jag varit bra mycket bakfullare än jag brukar bli.
Kan vara så att det beror på sambucan, men det faktum att jag varit sjuk tidigare i veckan har nog bidragit en del.

Det var iallafall totalt värt bakfyllan, festen var fantastisk och att träffa alla gamla vänner igen var det bästa!
Det är konstigt hur man kan splittras, gå åt olika håll och leva helt olika liv men ändå funka ihop som om ingen tid har gått.
Det var precis som det var förr.

Ett par bilder på oss som spenderade nästintill varje dag ihop förr. Micke, Charlie, jag och Jonas.

Nu planerar jag ligga i sängen med datorn en stund innan jag somnar.
Tidigt i säng för fröken Boris, men efter en helg som denna kan det behövas.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0