Fjortisjaget i en Manowarlåt.
Jag har börjat våndas inför onsdagskvällens bravader.
En Heavy Metal-kväll vankas i Göteborg där Manowar, tidernas töntigaste och roligaste heavy metalband spelar.
Grejen är den att jag gillar Manowar för att jag tycker dem är roliga. Jag fnissar lite åt deras texter om Warriors, Steel och Metal och trallar glatt med i låtarna.
För mig är Manowar lite som Magnus Uggla är för gemene man.
Det är lätt att sjunga med och man blir glad!
Det som får mig att våndas är dock att det faktiskt finns folk därute som är fullkomligt seriösa Manowarälskare.
Dem kommer stå där i sina hockeyfrillor eller långa tunna hårslingor, med nitarmand lika breda som min tröjärm, och skinnrockar som får dem att sträcka på ryggen så mycket dem kan.
Det är iallafall bilden jag målar upp i min skalle. Kanske finns där bara vanliga hårdrockstyper som är som jag och mina vänner...
Spännande ska det bli iallafall, men mest ser jag fram emot några dagar i Göteborg.
Frågan är bara: Ska jag dra fram skinnrocken ur dess dammiga vrå och låta den se dagens ljus för första gången på flera år? Dagen till ära, för fjortisjagets skull?
Känns inte som den kommer användas imorgon, men jag ska iallafall fundera på det.
För fjortisjagets skull.
Courage. En av de låtarna som jag lyssnade mycket på när jag var 14-15 år. Så många minnen. Vinterminnen.
En Heavy Metal-kväll vankas i Göteborg där Manowar, tidernas töntigaste och roligaste heavy metalband spelar.
Grejen är den att jag gillar Manowar för att jag tycker dem är roliga. Jag fnissar lite åt deras texter om Warriors, Steel och Metal och trallar glatt med i låtarna.
För mig är Manowar lite som Magnus Uggla är för gemene man.
Det är lätt att sjunga med och man blir glad!
Det som får mig att våndas är dock att det faktiskt finns folk därute som är fullkomligt seriösa Manowarälskare.
Dem kommer stå där i sina hockeyfrillor eller långa tunna hårslingor, med nitarmand lika breda som min tröjärm, och skinnrockar som får dem att sträcka på ryggen så mycket dem kan.
Det är iallafall bilden jag målar upp i min skalle. Kanske finns där bara vanliga hårdrockstyper som är som jag och mina vänner...
Spännande ska det bli iallafall, men mest ser jag fram emot några dagar i Göteborg.
Frågan är bara: Ska jag dra fram skinnrocken ur dess dammiga vrå och låta den se dagens ljus för första gången på flera år? Dagen till ära, för fjortisjagets skull?
Känns inte som den kommer användas imorgon, men jag ska iallafall fundera på det.
För fjortisjagets skull.
Courage. En av de låtarna som jag lyssnade mycket på när jag var 14-15 år. Så många minnen. Vinterminnen.
Kommentarer
Trackback
