Fröken Boris

Dem ringde från helvetet och ville ha sitt vardagsrum tillbaka.

I helgen satte jag upp en hylla på väggen. Den har väntat ända sedan jag flyttade in på att få komma upp och i helgen tog jag, med hjälp av Andreas, äntligen tag i det och satte upp den.
Dock blev det inte så bra, hyllan satt löst och kändes väldigt riskabel så igår när Sophia, Magnus och Leo var förbi så hjälpte Magnus mig att få den att sitta som berget. (När jag blir stor ska jag med ha en händig karl)

Likförbannat kommer man idag hem, glad och trött, till ett mindre krig.
Glassplitter, träflisor, plastdelar och diverse prydnadsgrejer låg över hela vardagsrummet.
Min TV som hade 30 år på nacken mötte idag sitt bistra öde och tyvärr gjorde en del andra prylar också det.
Det som svider mest är att min favoritlampa fick en smäll som heter duga men jag hoppas att det ska gå att fixa den.
Den kostade 50:- på RIA men var värd mycket mer än så för mig.
TVn var en gång gratis och var även den fylld av affektionsvärde.

Nu när jag städat undan allt så är jag bara glad att det är materiella ting som gått sönder och att mina katter (som förmodligen inte är särskilt oskyldiga till vardagsrumsmassakern) inte har skadats av det.
Det enda jag verkligen sörjer är min lampa.

Så nu ska här köpas nya vardagsrumsmöbler och kanske en ny TV. Eller så struntar jag i det där med TV. Jag kollar ju ändå aldrig på den.
Dessutom vill jag inte lägga pengar på en TV när jag kan lägga dem på resor.
Upplevelserna är ju trots allt mer värda när man är med om dem i verkliga livet än när man ser dem genom en TV.

Men till att börja med ska jag försöka laga min antika kamera som jag har efter mormor.
Det finns inget pris på affektionsvärden.