Snorungesaga

Så jag vaknade upp till en sprillans ny dag, eller ja, det var ju faktiskt natt men ett nytt dygn...
Känn inte efter var det första jag tänkte när jag drog mig upp ur sängen och hasade mig ut i köket och mitt älskade kaffe.
Jag svor lite åt mina stickade sockar för att dem åkt ner på halva foten så att yttersta delen av sockan fladdrade fritt. Jag tänkte att det såg ut som Långbens fötter, satte mig sedan på golvet och vilade huvudet mot frysen.
Den var sval och skön mot mitt dunkade huvud och med ens fann jag hur dåligt jag verkligen mådde.
Jag minns hur jag tänkte att jag var tvungen att resa mig upp och borsta tänderna, annars skulle jag aldrig komma iväg till jobbet så jag reste mig upp men istället för att borsta tänderna sträckte jag mig efter iprenen som skrek efter mig på översta hyllan och satte i mig två stycken på en gång.
Kallsvettig, orkeslös, snorig. Feber?
Nej, jag kan lika gärna sätta mig på köksgolvet igen, tänkte jag och vilade återigen huvudet mot frysen.
Jag borde inte jobba idag.
Det kändes nästan som att jag somnade om där på köksgolvet men på något sätt lyckades jag snora min väg in till sängen igen.



Jag är en riktig snorunge. Inte tycks jag bli det minsta bättre heller trots att jag gav mig fan på igår att jag skulle vara kärnfrisk idag! Antar att man inte alltid kan få som man vill?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0