Den håriga kärlekens väderlekar
Idag har vi blask, regn, alldeles för mycket vindar och kyla.
I gemene mans mun kallas det av någon anledning för hundväder, hur kommer det sig?
Igår morse gick jag i just dessa tankar när jag var på väg till skolan.
Det var en sådan där alldeles perfekt marsmorgon. Solen sken över hustak och buskar och landade på den svaga frost som fortfarande höll sig kvar på grässtrårnas yttersta topp och luften var lika klar som himmelen var blå.
Jag sög in atmosfären och mindes alla dem morgnar jag varit ute och gått med Laban i just detta väder.
Jag saknade honom där jag gick ty jag kände att det var perfekt väder för en promenad med hunden, och att det är sånt väder som borde kallas hundväder.
Sånt väder då man är ute och går med honom alldeles för långt bara för att det är så gött att man glömmer tid och avstånd, och kanske sätter man sig någonstans och ser ut över en sjö med en trygg, hårig bästis sittandes bredvid som om han vore i samförstånd med mig och också tyckte att det mysigt att bara sitta och se ut över sjön.
Jag saknar Laban, jag saknar att ha hund. Hade det inte varit för mina långa arbetsdagar hade jag skaffat hund eventuellt bett min bror gå med på delad vårdnad för längesedan.
Det är just dem morgnar som var som den igår som jag kan sakna honom lite extra.
I gemene mans mun kallas det av någon anledning för hundväder, hur kommer det sig?
Igår morse gick jag i just dessa tankar när jag var på väg till skolan.
Det var en sådan där alldeles perfekt marsmorgon. Solen sken över hustak och buskar och landade på den svaga frost som fortfarande höll sig kvar på grässtrårnas yttersta topp och luften var lika klar som himmelen var blå.
Jag sög in atmosfären och mindes alla dem morgnar jag varit ute och gått med Laban i just detta väder.
Jag saknade honom där jag gick ty jag kände att det var perfekt väder för en promenad med hunden, och att det är sånt väder som borde kallas hundväder.
Sånt väder då man är ute och går med honom alldeles för långt bara för att det är så gött att man glömmer tid och avstånd, och kanske sätter man sig någonstans och ser ut över en sjö med en trygg, hårig bästis sittandes bredvid som om han vore i samförstånd med mig och också tyckte att det mysigt att bara sitta och se ut över sjön.
Jag saknar Laban, jag saknar att ha hund. Hade det inte varit för mina långa arbetsdagar hade jag skaffat hund eventuellt bett min bror gå med på delad vårdnad för längesedan.
Det är just dem morgnar som var som den igår som jag kan sakna honom lite extra.
Kommentarer
Trackback
